Utveckla EU som ett fredsprojekt

Vi gröna är starka motståndare till militariseringen av EU. Vi vill utveckla EU som ett fredsprojekt, inte en militärallians. Gröna gruppen har lagt fram ett eget alternativ till höge representanten Federica Mogherinis utrikesstrategi, där gradvis militarisering av unionen ingår.

Gröna gruppens alternativa förslag
EU:s nya utrikesstrategi

 

 

 

 

 

 

Hela det gröna förslaget går att läsa här, men om man ska sammanfatta så är det tre punkter som vi särskilt lyfter fram:

  1. Utveckla EU som fredsprojekt – inte en militärallians.Vi gröna vill öka samarbetet kring de civila uppgifter som Lissabonfördraget redan slår fast att EU ska syssla med, som till exempel krisberedskap, konfliktförebyggande, medling och fredsinsatser.
  2. Effektivisera och reformera det militära i stället för att ta från det civila.
    Vi gröna vill effektivisera användandet av  genom att samarbeta mera kring utveckling av försvarsmateriel. Kommissionen uppskattar själva att det skulle kunna spara uppemot 100 miljarder euro varje år – alltså nästan 20 gånger de 5,5 miljarder euro per år som kommissionen föreslår till försvarsfonden. Vi vill även utveckla EU:s snabbinsatsstyrkor (battle groups) så att de faktiskt kan användas för fredsinsatser och inte bara kostar pengar som i dag. Hittills har de aldrig använts.
  3. Modernisera vapenindustrin i stället för att ösa mer pengar på den.
    Vapenindustrin kännetecknas redan av översubventionering, överkapacitet, korruption och ljusskygga affärer, ibland med tveksamma köpare. Istället för ett stödprogram vill vi slopa subventionerna och modernisera branschen med en samordnad försvarsmarknad som präglas av öppen konkurrens och effektivitet. Det finns ingen anledning att vi ska ha 17 europeiska tillverkare av bandvagnar när länderna efterfrågar interoperabilitet.

/Erik Apel, assistent till Bodil Valero med ansvar för försvars- och säkerhetspolitik

LÄS MER:

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ryssland, Trump & Brexit – militariseras EU nu?

Nyligen höll NATO sitt toppmöte i Bryssel. Där träffades statscheferna och försvarsministrarna för de 29 NATO-länderna för att diskutera försvarsutgifter, kärnvapenparaplyer, missilförsvar, terroristbekämpning och mycket annat. Men det är inte bara Rysslands folkrättsstridiga agerande i Ukraina som satt griller i huvudet på Europas ledare. Brexit har öppnat upp för EU-kommissionens förslag mot en militarisering av EU-budgeten och ett gemensamt EU-försvar. 

Lägg till det den amerikanske presidenten Donald Trumps krav på att de andra medlemmarna ska öka sina försvarsutgifter. Men det är inte bara den amerikanske presidenten som utmanar den rådande ordningen. 

Trump utmanar den transatlantiska länken

Trump anser att européerna betalat för lite för sin egen säkerhet och förlitat sig på att amerikanska säkerhetsgarantier mot Ryssland. Om inte de europeiska NATO-länderna når upp till NATO:s mål om nationella försvarsutgifter motsvarande 2 procent av BNP kanske USA drar sig tillbaka eller kanske rentav lämna NATO, har presidenten antytt. 

Det skulle så fall innebära slutet på den säkerhetsordning som gällt i Europa sedan mer än 70 år tillbaka, slutet på NATO som vi känner det och den så kallade transatlantiska länken, försvarssamarbetet och de ömsesidiga säkerhetsgarantierna mellan Västeuropa och USA. Med tanke på Trumps kontroversiellt mjuka förhållning till den ryske presidenten Vladimir Putin, vars maktambitioner inte utesluter militärt våld för att flytta gränser, ser många i Europa och Västvärlden på ett sådant scenario med skräck.

EU stärker kopplingarna till NATO

Samtidigt som NATO-mötet påbörjades besökte EU:s höge utrikesrepresentant Federica Mogherini EU-parlamentets utrikesutskott för att diskutera EU-kommissionens förslag till pengar för försvarsutgifter i EU-budgeten, reformer som vi gröna varit starkt kritiska till.

Att förslagen om att militarisera EU-samarbetet kommer nu är ingen slump. I takt med ett militärt rustat och alltmer aggressivt Ryssland, och en amerikansk president som man inte vet om man kan lita på, har Europa börjat rusta upp, dels för egen del, dels för att inte äventyra relationen till USA och NATO-samarbetet. Och när regeringar runtom i Europa nu ser sig om efter finansiering till ökade försvarsanslag har man alltså vänt sig till EU.

Kopplingarna mellan EU och NATO blir allt fler. Parlamentet röstade t.ex. nyligen för att EU:s medlemsländer ska sträva efter att nå NATO:s tvåprocentsmål, trots att flera medlemsländer inte ens är medlemmar. I parlamentets initiativbetänkandet om EU:s relationer till NATO som nyligen antogs i Strasbourg, slås också fast att samarbetet mellan EU och NATO, både i det löpande arbetet men också i form av gemensamma insatser ska stärkas. Ett exempel är militär mobiliteten ska underlättas, det vill säga att EU genom regelförenklingar och förbättrad infrastruktur ska göra det enklare för NATO-trupper att snabbt röra sig genom Europa vid en fredsinsats eller krissituation. Mobiliteten ses också som ett sätt att öka avskräckningen mot Ryssland.

Efter Brexit-omröstningen: Federalister vädrar morgonluft

EU brukar beskrivas som ett fredsprojekt. Visserligen har unionen sedan länge en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, men den är långtifrån heltäckande och har inte berört det territoriella försvaret av Europa, utan snarare internationella fredsinsatser i forna Jugoslavien och Afrika. Makten över den hårda delen av utrikes- och försvarsfrågorna det vill säga garanterandet av säkerheten och relationerna med omvärlden har alltjämt legat kvar hos medlemsländerna själva. De är del av statens kärnuppgifter, hårt knutet till suveräniteten, det vill säga något man själv vill besluta om.

Därför har EU från början varit en civil union som byggt freden genom ökad handel och utbyte mellan medlemsstaterna, en så kallad liberal fred, som fungerat för att svetsa samman en kontinent präglad av en historia full av krig och konflikter. Det var med den bakgrunden som EU fick Nobels fredspris för ett par år sedan – som världens mest framgångsrika fredsprojekt.

Det har dock alltid funnits en del av EU:s ledare som hållit idén om ett Europas Förenta Stater vid liv. Drömmen om en Europeisk superstat i form av en federation med nationalsång, gemensam valuta och gemensamt försvar skulle göra EU till en stormakt, menar man. Planerna på en EU-armé har dock alltid stoppats av EU-medlemmar som inte velat se samarbetet militariserat, och trots att möjligheten att skapa ett gemensamt försvar visserligen finns inskriven i EU-fördraget, har frågan aldrig riktigt varit på bordet. Länder som Storbritannien har ansett att säkerheten bör skötas av NATO och stater som Sverige och Österrike som värnat sin alliansfrihet har satt stopp. Så har det alltså sett ut. Fram tills nu.

I och med Brexit försvinner den största motståndaren till ett EU-försvar. Lägg till det ett försämrat säkerhetsläge och en oberäknelig president i Vita Huset så har plötsligt förslag som tidigare varit otänkbara blivit möjliga.

Kommissionen vill gå mot ett EU-försvar

Än så länge har inte kommissionen föreslagit någon EU-armé eller gemensamt EU-försvar rakt av, det skulle med all säkerhet stoppas med veto i ministerrådet. Istället föreslår man en gradvis militarisering av EU:s budget och ett ökat militärt samarbete. Vissa delar är logiska och vettiga även ur grön synvinkel, såsom ett stående högkvarter för EU:s fredsinsatser eller utökat samarbete vad gäller framtagning av försvarsmateriel (så kallad pooling and sharing). Vi har heller inte motsatt oss att de EU-länder som vill samarbeta under mer ordnade former får göra så under EU-paraplyet genom det permanenta strukturerade samaretet, PESCO.

Men att stora pengar i EU-budgeten läggs på försvarsutgifter, att Europeiska försvarsbyrån föreslås förvandlas till att alltmer likna ett europeiskt försvarsdepartement och att EU:s utrikesfonder som ska användas till utvecklingsbistånd, grannskapspolitik och demokratifrämjande nu styrs om till att stötta militärt kapacitetsbyggande i tredjeländer, är inget mindre än ett paradigmskifte. Det som förut var otänkbart är nu på väg att bli verklighet: vi går mot ett alltmer militariserat EU.

I nästa inlägg skriver jag om gröna gruppens alternativ till utvecklingen ovan.

/Erik Apel, assistent till Bodil Valero med ansvar för försvars- och säkerhetspolitik

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Mot målet om en kärnvapenfri värld

I veckan diskuterade vi kärnvapenfrågan under en hearing i EU-parlamentets säkerhetsutskott. Hearingen sammanföll lämpligt nog med NATO:s toppmöte i Bryssel där kärnvapen också låg på dagordningen.

En enig panel av experter menade att det vore bättre om kärnvapen inte fanns men att vapnen ändå bidrar till freden genom den så kallade kärnvapenavskräckningen.

Bild från hearingen i SEDE-utskottet

Kärnvapenavskräckning eller den så kallade terrorbalansen innebär att kärnvapenländer undviker att använda sina kärnvapen eller attackera varandra utifrån vetskapen om ömsesidig garanterad förstörelse (engelska: Mutual Assured Destruction eller MAD). Kärnvapenavskräckningen, menar vissa, var det som gjorde att det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen aldrig flammade upp till ett kärnvapenkrig. I panelen var man nu enade om att kärnvapenavskräckning på samma sätt bidrar till freden idag mellan NATO:s kärnvapenländer och Ryssland.

Vi gröna har en helt annan syn på kärnvapen. Vi menar att trots avskräckning, så visar erfarenheterna från kalla kriget – då världen flera gånger med en hårsmån lyckades undvika ett kärnvapenkrig – att riskerna med kärnvapens existens är oacceptabelt höga och att kärnvapen inte har någon plats i arbetet för en fredligare värld. Även fastän ett kärnvapenkrig lyckligtvis aldrig utbröt så var det kalla kriget inte särskilt kallt. Som många fredsforskare påpekat flyttade sig bara konflikterna till andra arenor där supermakterna stödde olika sidor i blodiga krig på andra håll, så kallade proxykrig.

Vi gröna menar alltså att kärnvapen inte nödvändigtvis bidrar till fred eller en säkrare värd, utan att de tvärtom bidrar till osäkerhet och innebär oacceptabla risker för mänskligheten och internationell fred.

Den gröna rörelsen föddes ur rörelserna för miljö, jämställdhet och fred. Insikterna om kärnvapnen inneboende farlighet har funnit med sedan Miljöpartiet bildades. Därför har vi alltid varit en röst för ökad avspänning och kärnvapennedrustning, ett arbete som länge varit en stark del av den svenska utrikespolitiska traditionen.

Vi vill att EU och Sverige ska arbeta i relevanta fora för att göra Arktis och Mellanöstern till kärnvapenfria zoner, vi stödjer helhjärtat det internationella kärnavtalet med Iran som syftar till att hindra Iran från att skaffa kärnvapen. och som ett komplement till ickespridningsavtalet NPT har vi har omfamnat arbetet med FN:s konvention för ett förbud mot kärnvapen som en viktig del i arbetet mot en kärnvapenfri värld.

Miljöpartiet vill också att Sverige ska bli ett av de första EU-länderna som undertecknar FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen. Inte för att en svensk underskrift skulle leda till en ensidig nedrustning övernatt, såsom kritikerna lätt låter påskina, utan för att konventionen i praktiken kan bli ett av de bästa påtryckningsmedel som länder utan kärnvapen kan få för att sätta tryck på kärnvapenländerna. Världen får inte stilla se på när kärnvapenländerna moderniserar sina arsenaler och fler försöker skaffa kärnvapen. Vi måste hitta nya sätt att gradvis vända utvecklingen och återstarta arbetet för kärnvapennedrustning och en kärnvapenfri värld.

Efter påtryckningar från USA har frågan om en svensk underskrift lagts i en utredning av den rödgröna regeringen. Socialdemokraterna är splittrade medan Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för en underskrift. Oppositionen säger nej till en underskrift eftersom de befarar att det skulle stänga dörren ytterligare för ett svenskt NATO-medlemskap i framtiden.

Hur vi som ett militärt alliansfritt land ser annorlunda på kärnvapenavskräckning var en av mina inlägg poänger i debatten i säkerhets- och försvarsutskottet igår.

Hela hearingen med efterföljande debatt i EU-parlamentets försvars- och säkerhetsutskott ser du här (från ca 10:30 in i klippet)

MER LÄSNING

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Sultan Erdogan stärker sin makt

Trots att de slutgiltiga officiella valresultaten presenteras först på fredag, så har Erdogan redan utropat sig till segrare i gårdagens presidentval i Turkiet. Även i parlamentsvalet så ser ”Folkets Allians”, en koalition bestående av Erdogans parti AKP och det högerextrema MHP, ut att stå som segrare med över 50 % av rösterna.

Valresultatet betyder att Erdogan nu kommer få ytterligare makt och befogenheter. Presidenten ges nu kontroll över Turkiets rättsväsende utan någon kontrollmekanism, vilket i praktiken kan göra honom till en envåldshärskare.

Vi har sett gång på gång under valrörelsens gång hur upplägget inför valet inte varit rättvist. Valet har inte hållits under fria och rättvisa omständigheter, tvärtom har det präglats av ojämlika villkor och mycket svåra omständigheter för oppositionella. Internationella valobservatörer som sänts ut för att observera valet men setts av regimen som Erdogan-fientliga har också tvingats vända i passkontrollen på flygplatsen i Ankara.

Erdogan har använt det undantagstillstånd som sedan kuppförsöket i juli 2016 rått i Turkiet till sin fördel i kampanjandet inför valet. Media har stått under strikt kontroll, journalister och meningsmotståndare har fängslats, och bland annat så har flera pro-kurdiska tidningar och radiostationer tvingats stänga ner. I de kvarvarande hårt kontrollerade medierna så har oppositionella getts mycket litet eller inget utrymme alls.

Det är glädjande att det pro-kurdiska partiet HDP klarat 10 % spärren för att komma in i parlamentet, om de preliminära resultaten stämmer. Detta trots att HDPs ledare Selahattin Demirtaş tvingats kampanja från fängelset eftersom han suttit fängslad utan rättegång i 20 månader. I Sydöstra Turkiet där HDP har sin väljarbas har man också försökt försvåra för människor att rösta genom att bland annat flytta vallokaler flera mil så att alla inte ska kunna ta sig dit. HDPs anhängare har också systematiskt hotats och trakasserats.

Även om Erdogan nu vunnit valet så har en stor del av det turkiska samhället, nästan 50 %, röstat på partier som är emot hans allt mer auktoritära styre av landet. Den delen av Turkiet får vi inte glömma bort eller sluta stötta.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

EU-Turkiet överenskommelsen-förödande för asylsökandes rättigheter

Läs artikeln publicerad i Dagens Arena 20 juni 2018 här; http://www.dagensarena.se/opinion/mp-turkiet-kranker-asylsokande-varje-steg/

EU:s överenskommelse med Turkiet har lett till överfulla och slutna flyktingläger där flyktingar fråntas sina rättigheter, skriver Miljöpartiets EU-parlamentariker Bodil Valero på Världsflyktingdagen.

Enligt en ny rapport har överenskommelsen som EU slöt med Turkiet om att begränsa möjligheten för flyktingar att ta sig vidare till EU lett till rättsosäkerhet och kränkningar av asylsökandens rättigheter i varje steg av processen.

I mars 2016 slöt EU:s regeringschefer en överenskommelse med Turkiet, utan att rådfråga EU-parlamentet.

Överenskommelsen innebär att alla människor som kommer från Turkiet irreguljärt till de grekiska öarna ska skickas tillbaka till Turkiet. Redan då kritiserades överenskommelsen skarpt av bland annat människorättsorganisationer för att vara inhuman och i strid med folkrätten.

Sedan överenskommelsen slöts har det inrikespolitiska läget i Turkiet försämrats och landet har inte kunnat leva upp till de krav som EU ställer i uppgörelsen, bland annat respekt för grundläggande rättigheter.

Tillsammans med mina kollegor i EU-parlamentets gröna partigrupp har jag låtit ta fram en rapport om överenskommelsen och dess praktiska tillämpning.

Rapporten, som advokaterna Yiota Masouridou och Evi Kyprioti har skrivit, visar hur asylsökande fastnar i överfulla och slutna läger, s.k. »hotspots«, där de fråntas sina rättigheter och sitter inlåsta lång tid innan de skickas tillbaka till Turkiet.

Advokaterna skriver om rättsosäkra processer, diskriminering av asylsökanden baserat på deras nationalitet och kränkningar av asylsökandens grundläggande rättigheter i varje steg av förfarandet. Rapporten visar också att dessa läger är oerhört kostsamma och ineffektiva.

De gröna i EU-parlamentet har sedan första början riktat kritik mot överenskommelsen och menat att den strider mot EU-lag och internationell rätt genom att delegera ansvaret för människor som söker skydd i EU till ett tredje land – nämligen Turkiet. Att sända tillbaka flyktingar till Turkiet strider mot återsändandeförbudet, den s.k. non refoulement-principen, enligt internationell asylrätt.

Överenskommelsen bygger också på det felaktiga antagandet att Turkiet är ett säkert land att sända migranter till.

Turkiet har aldrig tidigare varit så långt ifrån EU:s gemensamma värderingar som nu. Utvecklingen i landet har gått bakåt med ett undantagstillstånd som aldrig går över, massarresteringar av oliktänkande och en tvivelaktig folkomröstning som lett till ändringar i konstitutionen.

Den danska tidningen Politikken avslöjade nyligen att EU:s anslutningsstöd, som ska gå till att stödja bygget av demokratiska institutioner i Turkiet, istället betalat för att med krigsfordon övervaka och förstärka den flyktingmur som Turkiet rest mot Syrien och där flera flyktingar skjutits.

Avtalet har uppenbarligen gett president Recep Tayyip Erdogan ett maktövertag där varje EU-kritik mot Turkiet kan leda till hot om uppsägning av överenskommelsen.

Ändå har EU-kommissionen i sin senaste framstegsrapporten om Turkiet, som mäter hur landet möter kraven för EU-medlemskap, berömt Turkiets insatser inom migration. Kommissionen hyllar överenskommelsen och vill använda den som modell för liknande avtal med andra tredje länder.

EU behöver istället investera sin tid och pengar på att öppna upp fler lagliga vägar in i EU så att människor slipper hamna i händerna på skrupellösa människosmugglare eller auktoritära ledare som Erdogan.

Läs hela rapporten här; https://www.greens-efa.eu/en/article/document/the-eu-turkey-statement-and-the-greek-hotspots/

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Seger för medmänskligheten

I tisdags förklarade Centerpartiet äntligen att de ställer sig bakom regeringens förslag om ensamkommande som presenterades i vintras, vilket innebär att det nu finns en majoritet i riksdagen. Förslaget innebär att 9000 ungdomar som kom till Sverige 2015 får möjligheten att få sina ärenden omprövade och får stanna, om de studerar på gymnasiet. Efter ett kongressbeslut som drevs igenom av Grön Ungdom har Miljöpartiet kämpat hårt i regeringen för att driva igenom förslaget. En seger för Miljöpartiet men framförallt en seger för medmänskligheten.

Många av dem som fått ett utvisningsbeslut är ensamkommande barn och unga vuxna. Många av dem har inget nätverk kvar i Afghanistan längre, vilket innebär att de lämnas åt sitt eget öde. Under hösten 2015 var det många ensamkommande som var under 18 innan de påbörjade sin asylprocess, men som på grund av de långa handläggningstiderna hunnit fylla 18 innan de fått ett avgörande beslut. Den svenska byråkratin har svikit många ensamkommande ungdomar, det är långt ifrån rättvist.

I tisdags deltog jag i ett seminarium om ”Informal Agreements and Returns” som anordnades i Europaparlamentet. Bland annat diskuterades Europakommissionens samarbetsavtal med Afghanistan ”Joint way forward” om återsändande av afghanska flyktingar som fått avslag på sina asylansökningar och utvisningarna kritiserades starkt. Enligt Global Peace Index klassas Afghanistan som världens farligaste land, efter Syrien. Trots den farliga situationen i landet utvisar Sverige och andra EU-länder människor till ett land där deras liv sätts i fara. Faktum är att Sverige är ett av de EU-länder som utvisar flest till Afghanistan, enligt siffror från Migrationsverket återvände 884 personer till Afghanistan under 2016, året därefter återvände 509 personer.

Inte nog med att många av de ensamkommande unga som utvisas till Afghanistan riskerar att sättas i livsfara. Ungdomarna tenderar att hamna i drogmissbruk, kriminalitet, arbetslöshet och fattigdom. Väldigt få möjligheter väntar för de ensamkommande som skickas tillbaka till Afghanistan. Den nya lagen som nu kommer röstas igenom i riksdagen ger möjlighet för 9000 ungdomar att få en fristad i Sverige, det är ungdomar vars liv pendlat i osäkerhet och som äntligen kan pusta ut.

Under den nuvarande mandatperioden har den medmänskliga debatten tonats ner, fler och fler partier tävlar istället om hur många som ska utvisas, därför är det en oerhörd trygghet att veta att Miljöpartiet kämpar varje dag för att få fler att få stanna i Sverige. Den gröna rörelsen kommer alltid vara den röst som kommer kämpa för medmänsklighet.

Aida Badeli.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Aborträtten är en mänsklig rättighet.

Innan aprils slut röstar El Salvadors parlament om landets hårda abortlagstiftning. Med anledning av det anordnade Bodil tillsammans med andra gröna Europaparlamentariker en konferens i Europaparlamentet som följdes av en parallell konferens i El Salvador.

Maria Teresa Rivera och Teodora del Carmen Vásquez var två av de inbjudna talarna, som båda två har suttit i Ilipangofängelset, oskyldigt dömda för mord. Teodora Vásquez Carmen som fick ett missfall, satt fängslad i över tio år och släpptes för två månader sedan, bland annat tack vare att Amnesty International uppmärksammade hennes fall. Det finns en gnutta hopp om att den hårda abortlagstiftningen kan luckras upp lite, därför är det viktigt med politiska påtryckningar och visa att omvärlden följer situationen i landet noga.

El Salvador har en av världens strängaste abortlagar. Lagen förbjuder abort till och med när moderns liv är i fara eller när hon blivit gravid efter en våldtäkt och det är upp till kvinnan att bevisa att hon själv inte provocerat fram ett dödsfall. Straffet kan leda till fängelse i upp till 30 år. De kvinnor som har uppsökt sjukvård på grund av sina smärtor har istället mötts av handklovar. Abortfrågan i landet är en klassfråga, kvinnor med en god ekonomi kan vända sig till privata kliniker eller resa utomlands för att få tillgång till säkra aborter. De kvinnor som döms är fattiga och saknar pengar att anlita försvarsadvokater.

Tänk dig att du blir gravid och vill avsluta din graviditet och döms till mord. Tänk dig att du är gravid och vill behålla ditt barn men att barnet dör i din mage och du inte tillåts avsluta graviditeten. Tänk dig att din plånbok avgör huruvida du får överleva eller inte. Att vara kvinna och fattig i El Salvador innebär att du inte omfattas av grundläggande mänskliga rättigheter.

Att befinna sig i samma rum med kvinnor som drabbats av den kvinnofientliga politiken i El Salvador och kvinnor som varje dag kämpar för att alla ska omfattas av de mänskliga rättigheterna, var väldigt känslosamt. Deras berättelser måste bli hörda och uppmärksammade.

Abortmotstånd är inget annat än rent kvinnoförakt. Förbud mot abort leder inte till färre aborter, istället ökar de farliga och osäkra aborterna som orsakar att över 50 000 kvinnor dör varje år, till följd av osäkra aborter.

Det finns även politiska krafter som vill försvaga aborträtten i Sverige som målmedvetet arbetar för att inskränka kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Det gör mig arg och frustrerad. Vem har gett dessa konservativa krafter rätten att tycka till om kvinnors egna kroppar. Ingen har rätten att bestämma över min eller mina medsystrar kroppar.

Kvinnors rätt att bestämma själva om de ska föda barn eller inte är en grundläggande mänsklig rättighet. Tillsammans måste vi stå enade, för kvinnors aborträtt.

Aida Badeli

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Europeiskt system för humanitära visum

Förra veckan anordnade Bodil ett seminarium om humanitära visum i Europaparlamentet. Seminariet handlade om att etablera ett Europeiskt system för humanitära visum eftersom det idag inte finns ett sånt system utan bara en möjlighet i Unionens Visumkodex för medlemsländerna att utfärda s.k. nationella visum på humanitära grunder om de vill.

Möjligheten att ge människor visum för att söka asyl har länge haft ett starkt stöd i parlamentet men avfärdas helt av rådet.

När EU-kommissionen för några år sedan presenterade ett omarbetat förslag av Unionens Visumkodex, la EU-parlamentet fram långtgående förslag om att införa ett Europeiskt system för humanitära visum. Det möttes av stora protester i Rådet vilket slutade med att EU-kommissionen drog tillbaka sitt ursprungliga förslag.

Sedan dess har frågan om humanitära visum legat på is, vilket motiverade EU-parlamentet att ta fram ett eget initiativbetänkande som en politisk signal om EU-parlamentets ställning i frågan. Arbetet med betänkandet har precis påbörjats och därför valde Bodil att anordna ett seminarium i EU-parlamentet för att diskutera möjligheterna för ett sånt system.

Bland de inbjudna talarna fanns bland annat Juan Fernando Lopez Aguilar, föredragande för EU-parlamentets betänkande och Maria Ferm, migrationspolitisktalesperson för Miljöpartiet. På plats fanns även en representant från EU-kommissionen. Deltagarna var väldigt enade om att det krävs lagliga och säkra vägar in till EU och att humanitära visum var en sån väg men  lyfte även inresetillstånd, tillfälliga visumlättnader och kvotflyktingsystem som andra möjligheter att säkert ta sig till Europa.

EU-kommissionens representant var inte lika entusiastisk kring förslaget om humanitära visum och menade att det skulle vara rent praktiskt svårt att införa, även om en av talarna under seminariet poängterade att om EU har möjlighet att utfärda flera miljoner Schengenvisum varje år, varför skulle det då vara praktiskt omöjligt att utfärda humanitära visum?

Även om de juridiska förutsättningarna redan existerar för ett Europeiskt system för humanitära visum är det den politiska viljan bland medlemsländerna som brister. Möjligheten att ge människor visum för att söka asyl har länge haft ett starkt stöd i parlamentet men som helt avfärdats av Rådet. Det är helt förkastligt att Rådet vägrar ta sitt ansvar och fortsätter blockera alla försök till att få ett sånt system på plats.

EU måste ta sitt medmänskliga ansvar för att skapa lagliga vägar in till EU. Människor kommer att försätta fly till Europa, oavsett hur höga murar unionen väljer att bygga. Genom säkra och lagliga vägar in till EU är vi med och räddar människor som annars skulle riskerat sina liv på Medelhavet.

Aida Badeli.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Seminarium om humanitära visum / Seminar on humanitarian visas

På tisdagen den 20 mars 2018 anordnar jag ett seminarium om humanitära visum med  anledning av EU-parlamentets kommande initiativ betänkande om humanitära visum.

Välkommen dit de som har möjlighet!

Anmälan görs här / PLEASE REGISTER HERE http://extranet.greens-efa-service.eu/public/register/7702

Nedan följer programmet på engelska och bakgrundsbeskrivningen.

Towards the creation of a European Humanitarian Visa Scheme
TUESDAY, 20 MARCH 2018, 16:00-18:00
European Parliament, Brussels, ROOM ASP 5E1

Programme

16:00 – 16:10 Registration and coffee

16:10 – 16:15
Welcome and Introduction
Bodil Valero MEP, Greens/EFA shadow rapporteur for LIBE own-initiative report on Humanitarian Visa

PANEL I: TOWARDS THE CREATION OF A EUROPEAN HUMANITARIAN VISA SCHEME Chair: Bodil Valero MEP

16:15 -16:25 The work of the European Parliament towards the creation of a European Humanitarian Visa Scheme
Juan Fernando López Aguilar MEP (S&D), Rapporteur for the LIBE own-initiative report on Humanitarian Visa

16:25 -16:45 What are the options currently in place under national law? The example of Sweden and Italy
Prof. Dr. Jan De Volder, European Federation of the Community of Sant’Egidio (tbc)
Maria Ferm, Member of the Swedish Parliament and the Swedish Green Party

16:45-17:00 Open discussion and interventions by participants

PANEL II: ADDRESSING CHALLENGES AND PROMOTING REFORM
Chair: Bodil Valero MEP
17:00-17:20 The role of civil society organisations and good practices
Anais Faure-Atger, Red Cross EU Office
Dr. Torsten Moritz, Churches’ Commission for Migrants in Europe (CCME)

17:20-17:30 Humanitarian Visa: which policy options are available to the legislator?
Stephen Ryan, Deputy Head of Unit 3C-Asylum, DG Migration and Home Affairs, European Commission

17:30-17:40
Dr. Violeta Moreno-Lax, Queen Mary University of London

17:40 -17:55 Open discussion and interventions by participants

17:55-18:00    Closing remarks Bodil Valero MEP

 

Towards the creation of a European Humanitarian Visa Scheme

 

Background note

While the International protection acquis is mainly accessible only to those who manage to reach the physical borders of the European Union, the safe and legal ways to reach EU are limited. In the absence of alternative accessible legal pathways and confronted with ever stricter border controls at the external borders of the EU, people in need of international protection are forced to resort to irregular and perilous migration channels. This limitation has become even more evident in the context of the recent refugee situation in Europe where increasing number of people lost their lives on their way to the EU.

Although there is currently no EU scheme for humanitarian visas per se, visas can be issued on humanitarian grounds at the discretion of the Member States under the existing EU Visa Code Regulation. However, this tool is underused despite the large numbers of people in need of protection.

The commitment to strengthen the legal pathways for third country nationals in need of protection has been stressed both by the European Parliament on several occasions.

In this context, The European Parliament believes a flexible and coherent European humanitarian visa scheme would be an essential EU policy option that would allow persons to travel in a legal and safe manner to the territory of the EU for the purpose of making an application for international protection. As a result, the Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs in the European Parliament is drafting a legislative own-initiative report on humanitarian visa. The conference will be feeding into the current work of the committee by providing a key opportunity for stakeholders to exchange views on the matter, good practices at national level and policy options for the EU legislator.

Please use this link to register online, http://extranet.greens-efa-service.eu/public/register/7702

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Konflikten i Jemen bortglömd av omvärlden

Förra veckan träffade vi en representant för organisationen ” Sheba for democracy and human rights” som arbetar för att  uppmärksamma den humanitära katastrofen som pågår i Jemen.

De väpnade konflikterna i Jemen har pågått sedan 2014, då strider mellan regeringsstyrkorna och Huthi-rebellerna påbörjades. Ett år senare inledde grannlandet Saudiarabien flygattacker med syftet att försvaga rebellgrupperna, sedan dess har stabiliteten i landet avsevärt försämrats. Jemen beräknas vara en av de största humanitära kriserna i världen. 22,2 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp och 8 miljoner hotas av en livsmedelsförsörjningskris. 2,2 miljoner barn lider av grav undernäring.Den humanitära krisen i Jemen har förvärrats ytterligare av Saudiarabiens blockad av hamnar och flygplatser. Jemen är beroende av import då 90% av det som importeras är baslivsmedel.

Den saudiarabiska utrikesministern, Abdel bin Ahmed Al-Jubier besökte Europaparlamentet i slutet av februari. På frågan om när Saudiarabiens blockader kommer att upphöra, svarade utrikesministern med att förneka att blockaderna existerar. Lite konstigt kan man tänka sig, när FN:s särskilda rapportör menar att de blockader som införts är den främsta anledningen till den humanitära krisen i landet. Men det kanske inte är så förvånande att en förtryckande auktoritär regim ljuger om sitt agerande.

Exporten av vapen till Saudiarabien bidrar till att konflikten fortsätter i Jemen. Bodil har länge arbetat för hårdare krav inom vapenexport för EU:s medlemsländer som tillsammans utgör världens näst största vapenleverantör, där Sverige är en av de stora vapenexportörerna. I höstas ställde sig Europaparlamentet bakom Bodils  betänkande om vapenexportkontroll, där EU krävde att ett vapenembargo ska införas mot länder som kränker internationell humanitär rätt, såsom Saudiarabien. Trots kravet på hårdare regler för vapenexportkontroll, följer inte medlemsländerna dem. Så sent som i november 2017 i en resolution om situationen i Jemen, tryckte parlamentet ytterligare på att det krävs ett vapenembargo mot Saudiarabien eftersom landet står inför allvarliga anklagelser om brott mot internationell humanitär rätt i Jemen. En fortsatt vapenförsäljning till Saudiarabien strider mot EU:s gemensamma ståndpunkt gällande vapenexport. Idag finns det redan ett vapenembargo mot Huthi-rebellerna, likaså bör det finnas ett FN-embargo mot Saudiarabien

EU:s medlemsländer verkar helt blunda för parlamentets ställningstagande. Sverige är ett av de länder som inte tar sitt ansvar, trots att Sverige har en av EU:s striktaste vapenexportregler. Men Saudiarabiens pengar verkar gå före internationell fred och säkerhet. Genom att fortsätta sälja vapen till Saudiarabien, bidrar EU:s medlemsländer till att konflikten i Jemen fortsätter, vilket förvärrar den humanitära krisen och leder till att fler oskyldiga jemeniter kommer att drabbas.

Aida Badeli.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar