Ett år efter folkomröstningen i Katalonien

Det var ett år sen. En dag jag aldrig någonsin kommer att glömma. En dag när jag förlorade all tro på den spanska statens förmåga att lösa de konflikter och problem landet stod, och står, inför på ett civiliserat sätt. En dag när jag också förlorade tron på att EU-medlemskapet gör skillnad för Europas minoriteter, att EU är garanten för alla medborgares lika värde och rättigheter.

Läs mer

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Stoppa vapenexporten till Jemen

Artikel i Nya Wermlands-Tidningen den 28 september 2018

Den 9 augusti i år dödades ett trettiotal barn och minst 19 andra skadades när den Saudiledda koalitionen bombade en skolbuss i norra Jemen.

FN menar att konflikten i Jemen är världens just nu värsta humanitära katastrof. Under det tre år långa inbördeskriget har tiotusen människor dött, många har flytt och omkring 20 miljoner riskerar svält. Såväl regeringstrupperna som rebellerna har anklagats för krigsbrott av människorättsorganisationer.

Läs mer

Publicerat i Okategoriserad | Lämna en kommentar

Strömstad lyckat exempel

Reportage i Strömstadstidningen den 1 september

”Strömstad är ett lyckat exempel”. Det tycker Bodil Valero, EU-parlamentariker från Miljöpartiet och tidigare riksdags-ledamot, om kommunens migration och integrationsarbete. MP-politikerna Bodil Valero och Peter Rådberg besökte på onsdagseftermiddagen Strömstad kommuns integrationscentrum.

Läs hela artikeln här

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

MSB måste ta ledningen vid kris

Artikel i Bohusläningen den 30 augusti 2018

Sverige är inte och har aldrig varit förskonat från kriser. Tsunamikatastrofen 2004, terrordåden i Stockholm 2017 och skogsbränderna i Västmanland 2014 och nu i Gävleborg, Dalarna och Jämtland i sommar satte tydligt Sveriges beredskap på prov. Ändå har vi som land länge saknat en nationell säkerhetsstrategi.

Läs mer

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sista droppen fossilt 2030

Artikel i Norrköpings tidningar den 25 augusti 2018

Det går inte att säga att en enskild värmebölja beror på klimatförändringarna. Men det extrema vädret, med torka, skogsbränder och översvämningar såväl i Sverige som i omvärlden, kommer att bli vanligare i takt med att världens medeltemperatur fortsätter att öka.

Läs mer

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

EU-parlamentarikern Bodil Valero valarbetade i Oskarshamn

Reportage publicerat i Östra Småland Nyheterna den 23 augusti 2018

Tre lantbrukare var inbjudna för att träffa Bodil Valero (MP).

– Jag fick höra om jordbruksverkets försenade utbetalningar och att fodret bara räcker till februari.

Lantbrukarna från Skurö gård ville lyfta fram närproducerad mat.

– Vi vill visa på skillnaden mellan ekologiskt och närodlat, säger Mette Munter efter mötet. Vi har även förklarat hur skogsbruk och lantbruk hänger ihop. Utan det får vi mycket mindre biologisk mångfald.

Läs hela reportaget här

Foto: Lotta Zaar

 

Publicerat i Okategoriserad | Lämna en kommentar

Bodil Valero besökte asylkommitté

Artikel i Hudiksvalls tidning den 21 augusti 2018

På måndagen den 20 augusti besökte EU-parlamentsledamoten Bodil Valero Hudiksvall. Hudiksvall-Nordanstigs Asylkommitté mötte henne tillsammans med fyra av de 55 ungdomar som finns med i asylkommittén och som lever under mycket ovissa omständigheter.

Läs mer

Publicerat i Okategoriserad | Lämna en kommentar

Miljöpartiet om medborgarnas säkerhet: ”Klimatpåverkans konsekvenser blir en säkerhetsfråga”

Artikel i Ljusnan den 19 augusti 2018

I Hälsingland är de extrema väderförhållandena den största utmaningen när det kommer till klimatet, menar Miljöpartiet.

– Om man tittar på vad som är de verkliga hoten mot oss så är skogsbranden ett mycket större hot än en invasion från Ryssland, säger Bodil Valero (MP), EU-parlamentariker.

Läs hela reportaget här

Bodil Valero (MP), EU-parlamentariker, och Andrea Bromhed (MP) kommunalråd Hudiksvall, var i Järvsö för att prata om klimathotet och konsekvenserna det har för medborgarnas säkerhet.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Utveckla EU som ett fredsprojekt

Vi gröna är starka motståndare till militariseringen av EU. Vi vill utveckla EU som ett fredsprojekt, inte en militärallians. Gröna gruppen har lagt fram ett eget alternativ till höge representanten Federica Mogherinis utrikesstrategi, där gradvis militarisering av unionen ingår.

Gröna gruppens alternativa förslag
EU:s nya utrikesstrategi

 

 

 

 

 

 

Hela det gröna förslaget går att läsa här, men om man ska sammanfatta så är det tre punkter som vi särskilt lyfter fram:

  1. Utveckla EU som fredsprojekt – inte en militärallians.Vi gröna vill öka samarbetet kring de civila uppgifter som Lissabonfördraget redan slår fast att EU ska syssla med, som till exempel krisberedskap, konfliktförebyggande, medling och fredsinsatser.
  2. Effektivisera och reformera det militära i stället för att ta från det civila.
    Vi gröna vill effektivisera användandet av  genom att samarbeta mera kring utveckling av försvarsmateriel. Kommissionen uppskattar själva att det skulle kunna spara uppemot 100 miljarder euro varje år – alltså nästan 20 gånger de 5,5 miljarder euro per år som kommissionen föreslår till försvarsfonden. Vi vill även utveckla EU:s snabbinsatsstyrkor (battle groups) så att de faktiskt kan användas för fredsinsatser och inte bara kostar pengar som i dag. Hittills har de aldrig använts.
  3. Modernisera vapenindustrin i stället för att ösa mer pengar på den.
    Vapenindustrin kännetecknas redan av översubventionering, överkapacitet, korruption och ljusskygga affärer, ibland med tveksamma köpare. Istället för ett stödprogram vill vi slopa subventionerna och modernisera branschen med en samordnad försvarsmarknad som präglas av öppen konkurrens och effektivitet. Det finns ingen anledning att vi ska ha 17 europeiska tillverkare av bandvagnar när länderna efterfrågar interoperabilitet.

/Erik Apel, assistent till Bodil Valero med ansvar för försvars- och säkerhetspolitik

LÄS MER:

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ryssland, Trump & Brexit – militariseras EU nu?

Nyligen höll NATO sitt toppmöte i Bryssel. Där träffades statscheferna och försvarsministrarna för de 29 NATO-länderna för att diskutera försvarsutgifter, kärnvapenparaplyer, missilförsvar, terroristbekämpning och mycket annat. Men det är inte bara Rysslands folkrättsstridiga agerande i Ukraina som satt griller i huvudet på Europas ledare. Brexit har öppnat upp för EU-kommissionens förslag mot en militarisering av EU-budgeten och ett gemensamt EU-försvar. 

Lägg till det den amerikanske presidenten Donald Trumps krav på att de andra medlemmarna ska öka sina försvarsutgifter. Men det är inte bara den amerikanske presidenten som utmanar den rådande ordningen. 

Trump utmanar den transatlantiska länken

Trump anser att européerna betalat för lite för sin egen säkerhet och förlitat sig på att amerikanska säkerhetsgarantier mot Ryssland. Om inte de europeiska NATO-länderna når upp till NATO:s mål om nationella försvarsutgifter motsvarande 2 procent av BNP kanske USA drar sig tillbaka eller kanske rentav lämna NATO, har presidenten antytt. 

Det skulle så fall innebära slutet på den säkerhetsordning som gällt i Europa sedan mer än 70 år tillbaka, slutet på NATO som vi känner det och den så kallade transatlantiska länken, försvarssamarbetet och de ömsesidiga säkerhetsgarantierna mellan Västeuropa och USA. Med tanke på Trumps kontroversiellt mjuka förhållning till den ryske presidenten Vladimir Putin, vars maktambitioner inte utesluter militärt våld för att flytta gränser, ser många i Europa och Västvärlden på ett sådant scenario med skräck.

EU stärker kopplingarna till NATO

Samtidigt som NATO-mötet påbörjades besökte EU:s höge utrikesrepresentant Federica Mogherini EU-parlamentets utrikesutskott för att diskutera EU-kommissionens förslag till pengar för försvarsutgifter i EU-budgeten, reformer som vi gröna varit starkt kritiska till.

Att förslagen om att militarisera EU-samarbetet kommer nu är ingen slump. I takt med ett militärt rustat och alltmer aggressivt Ryssland, och en amerikansk president som man inte vet om man kan lita på, har Europa börjat rusta upp, dels för egen del, dels för att inte äventyra relationen till USA och NATO-samarbetet. Och när regeringar runtom i Europa nu ser sig om efter finansiering till ökade försvarsanslag har man alltså vänt sig till EU.

Kopplingarna mellan EU och NATO blir allt fler. Parlamentet röstade t.ex. nyligen för att EU:s medlemsländer ska sträva efter att nå NATO:s tvåprocentsmål, trots att flera medlemsländer inte ens är medlemmar. I parlamentets initiativbetänkandet om EU:s relationer till NATO som nyligen antogs i Strasbourg, slås också fast att samarbetet mellan EU och NATO, både i det löpande arbetet men också i form av gemensamma insatser ska stärkas. Ett exempel är militär mobiliteten ska underlättas, det vill säga att EU genom regelförenklingar och förbättrad infrastruktur ska göra det enklare för NATO-trupper att snabbt röra sig genom Europa vid en fredsinsats eller krissituation. Mobiliteten ses också som ett sätt att öka avskräckningen mot Ryssland.

Efter Brexit-omröstningen: Federalister vädrar morgonluft

EU brukar beskrivas som ett fredsprojekt. Visserligen har unionen sedan länge en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, men den är långtifrån heltäckande och har inte berört det territoriella försvaret av Europa, utan snarare internationella fredsinsatser i forna Jugoslavien och Afrika. Makten över den hårda delen av utrikes- och försvarsfrågorna det vill säga garanterandet av säkerheten och relationerna med omvärlden har alltjämt legat kvar hos medlemsländerna själva. De är del av statens kärnuppgifter, hårt knutet till suveräniteten, det vill säga något man själv vill besluta om.

Därför har EU från början varit en civil union som byggt freden genom ökad handel och utbyte mellan medlemsstaterna, en så kallad liberal fred, som fungerat för att svetsa samman en kontinent präglad av en historia full av krig och konflikter. Det var med den bakgrunden som EU fick Nobels fredspris för ett par år sedan – som världens mest framgångsrika fredsprojekt.

Det har dock alltid funnits en del av EU:s ledare som hållit idén om ett Europas Förenta Stater vid liv. Drömmen om en Europeisk superstat i form av en federation med nationalsång, gemensam valuta och gemensamt försvar skulle göra EU till en stormakt, menar man. Planerna på en EU-armé har dock alltid stoppats av EU-medlemmar som inte velat se samarbetet militariserat, och trots att möjligheten att skapa ett gemensamt försvar visserligen finns inskriven i EU-fördraget, har frågan aldrig riktigt varit på bordet. Länder som Storbritannien har ansett att säkerheten bör skötas av NATO och stater som Sverige och Österrike som värnat sin alliansfrihet har satt stopp. Så har det alltså sett ut. Fram tills nu.

I och med Brexit försvinner den största motståndaren till ett EU-försvar. Lägg till det ett försämrat säkerhetsläge och en oberäknelig president i Vita Huset så har plötsligt förslag som tidigare varit otänkbara blivit möjliga.

Kommissionen vill gå mot ett EU-försvar

Än så länge har inte kommissionen föreslagit någon EU-armé eller gemensamt EU-försvar rakt av, det skulle med all säkerhet stoppas med veto i ministerrådet. Istället föreslår man en gradvis militarisering av EU:s budget och ett ökat militärt samarbete. Vissa delar är logiska och vettiga även ur grön synvinkel, såsom ett stående högkvarter för EU:s fredsinsatser eller utökat samarbete vad gäller framtagning av försvarsmateriel (så kallad pooling and sharing). Vi har heller inte motsatt oss att de EU-länder som vill samarbeta under mer ordnade former får göra så under EU-paraplyet genom det permanenta strukturerade samaretet, PESCO.

Men att stora pengar i EU-budgeten läggs på försvarsutgifter, att Europeiska försvarsbyrån föreslås förvandlas till att alltmer likna ett europeiskt försvarsdepartement och att EU:s utrikesfonder som ska användas till utvecklingsbistånd, grannskapspolitik och demokratifrämjande nu styrs om till att stötta militärt kapacitetsbyggande i tredjeländer, är inget mindre än ett paradigmskifte. Det som förut var otänkbart är nu på väg att bli verklighet: vi går mot ett alltmer militariserat EU.

I nästa inlägg skriver jag om gröna gruppens alternativ till utvecklingen ovan.

/Erik Apel, assistent till Bodil Valero med ansvar för försvars- och säkerhetspolitik

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar