Klimatfrågan är ert problem – inte vårt

sdc12891

Och visst är det sant, att det är vi i den rika världen som ställt till det och att det därför är vi som har det största ansvaret att rätta till innan det är för sen.

Utrikesutskottet har nu haft sina första möten med dels våra motsvarigheter i det indiska parlamentet och dels ett institut för forskning om säkerhetspolitik. Klimatfrågan tas upp, som brukligt är, men förmodligen mest eftersom det förväntas av alla länder att inte ignorera problemet. Istället glider man snabbt in på terroristfrågan och önskan att Sverige ska delta i terroristbekämpningen i världen. Men skam den som ger sig. Mitt frågebatteri kan fyllas i oändlighet när jag inser att klimatfrågan är en icke-fråga i många delar av världen. Ikväll får jag chansen att fråga igen när klimatrådgivaren kommer på ambassadens bjudning.

Indien kommer inte att skriva på några bindande avtal om utsläppsminskningar fick vi höra i dag. Först prioriteras tillväxten och därefter när alla har det bra kan man börja arbeta med klimatet. Det är den rika världens fel och därför måste vi betala. Jag känner igen diskussionen naturligtvis. Den är likadan i många länder, med all rätt. Problemet är bara att det nu är bråttom och att så gott som alla de länder som har historiskt låga utsläpp vill förlita sig till de fossila bränslena i stor utsträckning för sin utveckling – de har ju gett oss vårt välstånd. Indien är oerhört beroende av fossila bränslen i sin energimix trots att de knappt har någon egen produktion. Den 8-punkters klimatplan de har talar om solenergi och effektivisering, kärnkraft etc. Jag försöker sälja in idén om Greenhouse Development Rights som en möjlig kompromiss som också Indien skulle kunna ställa sig bakom.

Sverige ska i fortsättningen inrikta sitt bistånd till Indien på klimatbistånd, vilket är bra, men såvitt vi fick veta på ambassaden i dag råder det en viss konkurrens mellan EU-länderna om att kunna sälja sin egen miljöteknik vilket innebär att samarbetet mellan givarna inte är den bästa. Personligen bryr jag mig inte om vem som levererar miljötekniken så länge någon gör det. Med tanke på att Indien med sina 42 % av befolkningen som lever i stor fattigdom inte anser sig ha anledning att på egen bekostnad ta itu med klimatproblemen innan landets välstånd höjts kommer vi att se stora mängder fossila bränslen även i framtiden om vi inte ser till att få den rena tekniken på plats snarast. Indien ligger på fjärde plats i utsläppsligan även om de per capita ligger väldigt lågt.

Vid Gandhis dödsplats

I går hade vi faktiskt en lugn dag med besök på museum och historiska byggnader. Bl.a. besökte vi platsen där Indiens landsfader Mahatma Gandhi mördades 1948. Den icke-våldspolitik som Gandhi företrädde och som den gröna rörelsen i världen också har som grund känns avlägsen när man hör om terrorattacker och våldsamheter som skett och sker särskilt i vissa delar av landet. Säkerhetspådraget är stort och våra väskor genomsöks varje gång vi går in på hotellet.

Förhoppningsvis har jag tillgång till internet vid fler tillfällen under resan. Nu ska jag till ambassadbjudning i min nya knallröda indiska klänning jag köpte i går.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *