Brott mot asylrätten

Inget förvånar mig längre. Nu vill Sverige utvisa Musa Dogan till Turkiet, trots att han allvarligt sjuk flytt från fängelset i sitt hemland till Sverige och här beviljats politisk asyl. Man kan ju undra varför Sverige skriver under internationella konventioner om man inte följer dem. Att vi skulle sjunka så lågt som att skicka ut människor som faktiskt redan beviljats asyl – som ju inte är särskilt lätt här i landet nu – trodde jag faktiskt inte. Det är ett brott mot asylrätten. Genom att bevilja Musa Dogan asyl här i landet har vi också ett ansvar att skydda honom mot den förföljelse han i hemlandet utsätts för. Om Sverige skulle anse att Musa Dogan begått ett brott får han i så fall dömas enligt svensk lag. Men så är inte fallet. Det handlar istället om att Turkiet begär honom utlämnad för att avtjäna sitt straff där. Ett straff som knappast varit okänt för Migrationsverket vid prövningen av hans ärende. Därför är det svårt att föreställa sig att myndigheterna i Sverige nu anser att Musa Dogan egentligen är en brottsling som flytt ett rättvist straff och därför kan skickas hem. Den prövning Migrationsverket gör brukar vara nitisk och fäller hellre än friar. Migrationsverket är inte generösa med att bevilja asyl. Med tanke på Musa Dogans sjukdom och behandlingen av politiska fångar i Turkiska fängelser kommer han troligtvis att bli torterad och kanske avlider han långt innan han blir frisläppt med tanke på de 30 år som väntar honom. Den nuvarande regeringen har haft många synpunkter på fallet med de två egyptierna. Man kan fråga sig varför de går i samma fotspår?

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar till Brott mot asylrätten

  1. ulas skriver:

    RÄTTSSÄKERHETEN I FARA!
    Många svenskar verkar leva med tanken om att det i Sverige existerar rättssäkerhet, med detta menat att de sammhälleliga konventionerna och lagarna är till för att skydda individen. Många svenskar tror även på tomten, gud, påskharen och andra metafysiska konstigheter som inte har någon form av instans i verkligheten. Verkligheten om rättssäkerhet i Sverige är mycket annorlunda än den falska föreställning som myndighetssverige dagligen inpräntar i våra systrars och bröders formbara fantasier. Och när verligheten når ikapp fantasierna så är det försent att vända om utan radikala påtrykningar. Lagen om FRA kom inte helt plötsligt, den kom smygande och blev en del av verkligheten. I samma anda försöker myndighetssverige nu vänja svenskar vid tanken att utlämning av politiska flyktingar till länder där det finns tortyr är i enlighet med svenskens uppfattning om rättsäkerhet. Det är helt oacceptabelt att Sverige först erbjuder en fristad åt politiska flyktingar för att senare lämna ut de som kadaver till korpar.
    Frihetsberövningen av Musa Dogan är inte bara ett brott mot alla samhälleliga konventioner som Sverige anammat utan även en direkt hot mot tusentals politiska flyktingar som nu lever med föreställningen om att de lever i en fristad. Vi kan inte vänta med motåtgärder, vi måste stoppa utlämningen av Musa Dogan.
    21 februari kommittén uppmanar alla inom vänstern att göra Musa Dogans sak till sin egen sak och stoppa statens planer på utlämning. Vi bjuder in alla till en demonstration mot statens planer, den 21 februari kl 13:00, Speakers Corner, Växjö.

    21 februari kommittén

  2. ulas skriver:

    MUSA DOGAN – EN POLITISK FÅNGE I SVERIGE
    I FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna, artikel 14, står det som följande
    ”… Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse. ”

    Den 27 januari 2009 behövde Dogan för andra gången söka sig till denna rättighet, första gången var det förföljelse från de turkiska myndigheterna och andra gången förföljelse från de svenska myndigheterna.

    I början på 90-talet var Dogan politisk aktiv i ett förbjudet socialistisk parti i Turkiet. I sin kamp för det fattiga turkiska folket faller han i de turkiska myndigheternas hand. Domen från de turkiska myndigheterna blev inte nådiga, livstids fängelse. Som senare omvandlades till , åter igen icke nådiga, trettio år.
    För en politisk aktiv person i Turkiet så innebär inte fängelsevistelsen en passiv tid, de politiska aktiviterna fortsätter även i fängelsena. Dogans personlighet vek inte heller från denna röda linje. Med livet som insats ingick han, tillsammans med kamrater, ett flertal gånger i hungerstrejker. Följden av hungerstrejkerna blev Wernicke-Korsakoffs syndrom. Efter tio års fängelsevistelse blir Dogan villkorligt frigiven för medicinsk behandling, dock endast på villkoret att återvända efter avslutad behandling och avtjäna sina tjugo resterande år. Dogan flyr och går under jorden för att senare dyka upp i Sverige och söka sin rätt i artikel 14.

    År 2006 vägrar migrationsverket Dogan uppehållstillstånd. Dogan och tre andra kamrater gör vad de alltid vana vid när livet är satt på spel, nämligen hungerstrejka. Dock denna gång inte i ett Turkiskt fängelse utan mitt på ett svenskt landmärke som vi är så stolta över, Sergels Torg i Stockholm. Av de fyra modiga män som sätter sina liv som insats för att kunna åtnjuta sin rättighet i artikel 14, är det endast Dogan som migrationsverket visar sin nåd, och ger honom en fristad i Sverige.

    Den 27 januari blev Dogan frihetsberövad i Växjö. Anledningen var de turkiska myndigheternas iver att låta Dogan avtjäna resterande fängelsestraff på tjugo år. Ett straff som med tanke på hans lydhörhet för den turkiska rättvisan sannolikt kommer omvandlas till trettio år. Med hänsyn till Dogans hälsa kan vi nog åter igen liksom i fallen med Egyptierna vara efterkloka om vi tillåter de svenska myndigheterna att skicka tillbaka honom.

    Våra medicinska upplagsverk måsta uppdateras. När du söker Wernike-Korsakoffs syndrom i de olika medicinska verken, står det att syndromet är en neuropsykiatrisk sjukdom som drabbar alkoholister eller folk med ätstörningar av något slag. Man borde även nu lägga till att det även drabbar politisk aktiva människor som använder hungerstrejk som protestmetod. Vilka makarbra översittare vi är! Vilka ohörsamma människor utan samveten vi har blivit, som trots den enorma landytan vi besitter, och trots att vi endast är några miljoner till antalet, förvägrar människor som anseligen och bevisligen behöver en fristad. Vilket syndrom lider vi av när nekar folk söka sin rättighet i enlighet med artikel 14 som vi har skrivit under?

    Vi tycker om att leva med tanken av att det i Sverige existerar rättssäkerhet, med detta menat att de samhälleliga konventionerna och lagarna är till för att skydda individen. Det är helt oacceptabelt att Sverige först erbjuder en fristad åt politiska flyktingar för att senare lämna ut dem som kadaver till hyenor.
    Frihetsberövningen av Musa Dogan är inte bara ett brott mot alla samhälleliga konventioner som Sverige anammat utan även ett direkt hot mot tusentals politiska flyktingar som nu lever med föreställningen om att de lever i en fristad. Vi har inte råd att vara efterkloka, vi måste stoppa utlämningen av Musa Dogan!
    BARIS

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *