På hemfärd från de Europeiska Grönas kongress.

 Jag åker tidigare eftersom jag i morgon ska åka till dem som inte skickade några delegater till Bryssel, dvs. mina gröna vänner på Kanarieöarna. Om det var bristande intresse eller bristande ekonomi att de inte är med låter jag vara osagt. Hur som helst är de spanska gröna för det mesta inte överens om hur de ska agera i olika frågor. Nu handlar det om att komma överens om att ha en lista istället för flera i Europaparlamentsvalet. Chanserna att de ska lyckas är minimala inser jag efter att ha tillbringat ett antal timmar med dem under kongressen i Bryssel. Men under har skett förr så jag ska inte säga mer. En lista är redan klar. Det är den katalanska ICV-listan som är en blandning av vänster och grönt. Den gröna kandidaten står som nummer två så det kan bli tufft för honom att komma in nu när vänstersympatierna i Spanien är på nedgång. Han har suttit i parlamentet i en period och är såvitt jag kan bedöma det en bra parlamentariker och väldigt engagerad i t.ex. jämställdhet och fiskefrågor. Att förlora honom vore tråkigt.

De andra mer renlärigt gröna vill inte skänka sina röster till ”gamla kommunister”, dvs. ettan på listan, och försöker få ihop en annan lista men problemet är att de är många olika gröna partier och att alla gärna vill ha mer att säga till om. Det är med andra ord många huvudrollsinnehavare i den spanska gröna politiken. Vid sidan står en grupp ungdomar som i nätverksform försöker dra igång en motkraft för att bygga upp partiet underifrån istället för den nuvarande mycket hierarkiska uppifrånstrukturen (som inte lett till några större framgångar under årens lopp). Men det verkar som om de lite äldre försöker ta över också det initiativet och göra det till sitt. Vem man ska tro på är svårt att avgöra, men för det mesta litar jag mer på de yngre i Spanien eftersom de ännu inte fastnat i de gamla strukturerna utan ser nya lösningar. Betong är betong var den än gjutits.

Nu blir min uppgift att förmedla mina intryck till de Gröna på Kanarieöarna (som också består av 3 partier och några gröna solospelare). I morgon åker jag dit för att träffa dem och försöka få dem att bidra till en lösning. På måndag träffar jag de Gröna på Tenerife och på tisdag åker jag vidare till Gran Canaria.

Under förra lokalvalen lyckades vi komma så långt att de åtminstone inte konkurrerade med varandra och det var ju en bra början faktiskt. Det har skett en del sedan den kongress i Las Palmas för några år sedan då kanarierna med buller och bång gick skilda vägar. För de Gröna i världens skull hoppas jag verkligen att vi någon gång inom en nära framtid får se ett starkt och enat grönt parti. Det behövs om man ser till den utveckling som varit under de senaste decennierna med den ohämmade utbyggnad som förekommit längs kusterna med åtföljande problem med avfall, energi, vatten etc. Om vi hade haft fler gröna i de beslutande församlingarna i Spanien skulle utvecklingen där sett väldigt annorlunda ut.

Kongressen har förresten varit bra. Vi var inte helt överens med allt som beslutades men så är det ju. Man får inte med exakt alla man vill och valmanifestet ska inte spegla bara vår verklighet utan verkligheten i alla medlemsländer. Sammanfattningsvis kan man säga att kompromisserna ändå är överkomliga och som vanligt känns det väldigt bra att veta att vi är så många som tänker likadant i det mesta. Att besöka en internationell Grön kongress är en vitaminkick för oss som annars dagligen brottas med de vardagsnära svenska problem.

Vi behöver ett mycket grönare parlament den mandatperiod som kommer och vi måste alla bidra till det. Min utmaning blir dubbel. Jag har ju både Sverige och Spanien att bry mig om.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *