De papperslösa

I går var det dags igen. Som varje onsdag, sen 2½ år tillbaka, står vi där på Mynttorget och försöker uppmärksamma de som inte finns – de papperslösa. De som inte finns, eller de Sverige inte vill erkänna att de finns snarare. Ibland är vi många – ibland väldigt få.

Ena veckan glädjebesked och någon som fått uppehållstillstånd eller jobb eller lämnat in en ny ansökan och därför kan leva öppet ett tag. Nästa vecka sorgebesked när någon fått avslag igen, sitter på förvaret eller på flyget till hemlandet.

Många vågar inte komma till torget av rädsla för att polisen ska hitta dem. Andra utmanar ödet, eller kommer förbi någon gång då och då. I går träffade jag en kille jag inte träffat på mycket länge – som gick under jorden då han skulle hämtas för att skickas hem till Afghanistan. Han tillhörde en av de första som skulle skickas iväg och upprördheten över Sveriges metamorfos när det gäller asylpolitiken var i topp.

Jag blev oerhört glad att se att han klarat sig trots allt, att han fortfarande är kvar här och att han inte förlorat hoppet att det ska lösa sig så småningom.

De papperslösa får inte rösta. Därför behöver politiker inte bry sig – men jag begriper inte hur någon kan låta bli att bry sig när människor skickas till länder i krig eller andra svåra förhållanden. Den svenska aylpolitiken är på väg ner i ett djupt svart hål som ingen längre känner igen. Vart tog den svenska humaniteten vägen?

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 svar till De papperslösa

  1. Human skriver:

    Bodil, jag vill bara säga att jag ställer mig 100% bakom ditt engagemang för de papperslösa, ”illegala”, asylsökande och övriga fristadssökande. Dessa människor finns i Sv. och runt om i EU för att de har oerhört svårt att leva i de länder de lämnat (ingen lämnar sitt hem, det välkända för det okända, det riskabla utan att ha utsatts för vad som bedöms som värre risker där, i sin hemmiljö). De är EU:s mest utblottade människor (utan rätten att existera). De har obetydligt små möjligheter att göra sin röst hörd och få är de EU:medborgare som bryr sig om dem.
    Av egen erfarenhet vet jag att det tar enormt på ens krafter att engagera sig för papperslösa och asylsökande just pga den svåra situation de befinner sig i, de åtskilliga motgångar de har genomlevt och genomlever och de påtagliga hot om våld och död de riskerar vid en avvisning till hemlandet. Därför vill jag med eftertryck stödja ditt engagemang och poängtera hur otroligt viktigt, t.o.m. livsavgörade det är. Med din och likasinnades hjälp inom EU-parlamentet kan den rådande mycket negativa människobilden, för att inte säga omänskliga bilden inom EU:s och Sveriges migrationspolitik korrigeras.

  2. Peter skriver:

    Du har aldrig funderat på den stackare som är av nöd tvungen att få uppehållstillsånd i Sverige, men som får sin plats tagen av en person som inte bedömts ha asylskäl?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *