Planet till Burundi nära att skjutas ner

Fick i går bekräftat av ännu en källa att den uppgift jag fått från Burundi att det plan med tvångsavvisade flyktingar som lämnade Sverige den 20 oktober var på vippen att skjutas ner vid framkomsten. Myndigheterna visste inte att det var på väg och tog det av förklarliga skäl som en attack av en främmande makt. Inte konstigt att det var stort polispådrag när flyktingarna kom fram enligt de uppgifter vi fick redan dagen efter ankomsten. Vi fick veta att de varit tvungna att slå sig igenom mängden poliser. Vad som sedan hände med dem vet vi inte förutom en journalist som tillbringade sin sista tid i Sverige på förvaret i Gävle. Han har lyckats kommunicera med sina svenska och burundiska vänner i Söderhamn som försåg honom med pengar och telefon innan han reste. Han har nu flytt vidare till Rwanda och är förhoppningsvis i säkerhet.

Samtidigt som vi skickar tillbaka burundier demonstrerar andra i diasporan runtom i Europa då den nuvarande presidenten besöker olika länder. Det som svenska myndigheter kallar ett säkert land känns allt annat än säkert för de burundier som flytt eller som tvingas återvända. Det var inte heller tillräckligt säkert för de svenska poliser som släppte av flyktingarna och sen själva snabbt gav sig av till det säkrare Nairobi istället. En stad som annars brukar betecknas som en av de farligare i världen.

I går hölls ett seminarium om migrationspolitik i Stockholm. Flera forskare från olika länder var där och på slutet även migrationsministern som först fick en massa beröm för sin och Sveriges positiva syn på migration ända tills det blev uppenbart att när det gällde asylrätten så var han lika iskall som vanligt. Det kändes bra att det inte var jag som inledde vare sig debatten om skyddsbehov eller regularisering med honom den här gången utan att det kom från forskare och publik. Tack! I dag träffade jag Migrationsverkets generaldirektör och han är om möjligt ännu kallare inför de trauman människor drabbas av i Sverige pga den hårdnande attityden mot icke-svenskar. 

Det var plenifri vecka förra veckan, dvs. en vecka vi inte behöver befinna oss i riksdagen. Däremot var det knappast ledigt. Regeringen fick för sig att presentera en liten nätt proposition om asylprocedurs- och skyddsgrundsdirektivet på över 500 sidor.  Motionstiden är som alltid två veckor och sista motionsdag 30 oktober då all vår personal var ledig. Tack Sofie och Maria som gick till jobbet och såg till så att texten blev klar och inlämnad i tid medan jag försökte dirigera jobbet från tåget och bussen på väg till det sedvanliga besöket i Småland på Allahelgona. Varför lägga en jätteproposition just när tanken är att riksdagsledamöterna ska hinna med att vara ute och jobba i valkretsen och när det dessutom är långhelg? Regeringen kanske inte ville att vi skulle ha tid att reagera helt enkelt. Men vad hade en vecka extra gjort med tanke på att direktiven skulle ha varit genomförda i svensk rätt redan 2006 respektive 2007? De är ju redan flera år försenade.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 svar till Planet till Burundi nära att skjutas ner

  1. Johansson skriver:

    Vi kan inte ta ansvar för hela världen. Tråkigt, men det är inte vårt fel att Afrika är den bråkigaste kontinenten på planeten. Möjligen kan man lasta några av våra förfäder för problematiken och möjligen kan några nu levande företagsledare anklagas för fuffel och båg i diverse stater – men det är inte vårt ansvar att lösa alla problem på jorden. Det finns betydligt viktigare saker att lägga ned tid på än sånt här. Jag tycker att det är tråkigt att ni i MP i stort sett bara fokuserar på asyl/feminism och mångfald istället för miljöproblematiken. Det är våldigt tråkigt eftersom ni är just MILJÖpartiet och inte ASYL-ÅT-ALLA(kosta vad det kosta vill!)-partiet. Byt namn om ni nu har bytt fokus.

    • bodilceballos skriver:

      Vi brukar bli beskyllda för att bara prata miljö så jag tror inte att det är någon risk att vi missuppfattas.
      Miljöpartiets politik utgår från tre solidariteter.
      Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet, solidaritet med kommande generationer och solidaritet med världens alla människor.
      För oss är det självklart att ta ansvar även när det gäller människor i andra länder. För dig är det inte det. Men att leva i ett fritt land innebär att vi får tycka annorlunda och att vi kan uttrycka det utan problem. Så är det tyvärr inte i alla länder.
      Mvh
      Bodil

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *