Civilt-militärt samarbete

Jag var i Helsingfors i torsdags på seminarium ordnat av Nato. Det var många intressanta inlägg och synpunkter och en hel del motstridiga intressen som ventilerades men intressantast av dem alla var kanske Ahtissaris inspel om att använda ODA, dvs. bistånd, till de militära insatserna. Han fick därefter stöd av någon mer av deltagarna.

Med tanke på hur stora resurser som redan används för de militära insatserna och att de är så oerhört mycket större än de medel som finns för de civila insatserna vore det en katastrof om de krafter som vill ändra regelverket för vad som får kallas bistånd får sin vilja igenom. Militära insatser faller i dag inte inom det internationella biståndsregelverket. Regelverket bör inte ändras.

Jag ifrågasätter inte att det behövs fred och säkerhet för att kunna bekämpa fattigdomen i konfliktfyllda delar av världen men hur ska civilbefolkningen veta vilka soldater i t.ex. Afghanistan som är fredsbevarande, dvs. icke-stridande och vilka som är krigförande? Särskilt svårt är det när de finns i samma område. En soldat är en soldat. Och hur ska civilbefolkningen veta att den biståndsarbetare som arbetar under skydd av soldaterna verkligen är oberoende och inte arbetar för en part i konflikten?

Det är fortfarande lika viktigt att skilja på civila och militära insatser. Inte bara på fältet utan också när det gäller ekonomin. Fred och säkerhet och fattigdomsbekämpning måste få löpa parallellt men kan inte gå hand i hand. Det var FN:s katastroforganisation OCHA också tydliga med. För mycket militär inblandning gör biståndsarbetarna till mål för upprörsmakare. Några andra var inne på samma linje men i det stora hela var de flesta för en större civil-militär samverkan.

Kanske hade de förstått att det inte räcker med militära lösningar när människor fortfarande hungrar eller känner sig förtryckta. Kanske hade de förstått att fattigdomsbekämpning är grunden för att minska konflikter i världen. Helt säkert är nog att de förstått att bara militär i Afghanistan inte kommer att funka. Därför måste man rättfärdiga sin närvaro med andra medel. Att ”skydda” biståndsarbetarna och biståndet är ett sådant medel.

OK, må så vara att militär närvaro ibland är nödvändig. Det innebär dock inte att medel ska tas från världens samlade bistånd, som redan i dagsläget inte når upp till allt som utlovats, och det innebär inte att biståndsarbetarna ska utsättas för större fara än om militären hållt sig undan.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 svar till Civilt-militärt samarbete

  1. razmatazuz skriver:

    Håller helt med! Och det är en stor anledning till varför vi måste ta hem våra trupper från Afghanistan, men i nuläget så behövs de ju nästan för att hålla amerikanerna med co, borta från våra civila insatser så att de inte riskerar våra hjälparbetares liv. Hela Afghanistan-situationen är ju fullkomligt sinnessjuk, och måste få ett slut enligt mig. Jag hoppas att en rödgrön regering har tänkt sig att driva igenom ett hemplockande med den nya situation som uppstått och inte bryr sig om att invänta något utredningsresultat.

  2. Jesper skriver:

    Hur ska det Afghanska folket få en chans?
    Vad bör vi göra?
    Landet styrs hårt av olika grupperingar, bla drogrelaterade grupper eller av talibaner. Varför olda spannmål när vallmon ger bättre betalt, i förhand dessutom? Sedan är de bundna av skulden, som drivs in hårt. Hur kan folk försöja sig på andra sätt?
    Ska vi lämna dem helt i sticket?
    Att arbeta utan någon stabilitet är inte möjligt.
    Var pengarna ska tas kan man diskutera.

  3. Johan Boger skriver:

    Suck. Jag märker att författaren aldrig varit i Afrika. Det du inte verkar förstå är att bistånd i mångt och mycket är totalt meningslöst, då pengarna/maten stjäls av lokala krigsherrar och sedan säljs till ockerpriser till lokalbefolkningen. Att istället satsa på militära insatser och avsätta ovan nämnda krigsherrar är det absolut viktigaste man kan göra, för att rädda de kvinnor och barn som dagligen våldtas och torteras. Men det är klart, bryr man sig mer om enkel retorik och politiska poäng låter det säkert jättehemskt att använda biståndet. Fortsätt ni skicka pengar ut i intet istället. Jag kan säga efter många år i Afrika, att verkligheten inte är så enkel som ni tycks tro. Jag antar att ni hade passerat en pågående våldtäkt på gatan i Sverige lika enkelt, eller är det bara för att det är så långt borta som ni är så hjärtlösa?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *