Ibland är militären välkommen

Vilket dygn det varit. Från gårdagens besked: jag sitter kvar till i september till i dag: jag avgår. Militären gav olika besked: vi stöttar folket: vi stöttar presidenten. Vad f-n betyder det? Vad blir det i slutänden?

Ungdomarnas revolution har segrat – gubbarnas envetna  försök att stanna kvar har förlorat. Både i Tunisen och nu i Egypten. Det är stort. Väldigt stort. Och jag hoppas att det sprider sig. Det finns absolut ett bäst-före-datum även för presidenter. 30 år som president är väldigt mycket och rikedomarna som lagrats under tiden ännu större. Det finns ett antal statschefer till i världen som också överlevt sig själv. Jag hoppas att de darrar nu!

Det blir i princip ett militärt styre nu i Egypten men det verkar som om folket i dagsläget hellre har militärt styre än lämnar över till vice presidenten Suleiman. Det är dock långt kvar till ett demokratiskt Egypten men förutsättningarna finns där. Om egyptierna välkomnar militären gör jag det också. Det är deras revolution – inte min. De bestämmer sin framtid och jag stöttar deras val. Det är inte upp till mig att tala om vad de ska välja – men jag hoppas att de väljer grönt, dvs. ett miljöparti. För att det ska vara möjligt måste vi stötta de miljöintresserade krafterna. Egypten here we come.

Det känns som om det är världens miss att inte vara i Egypten just nu.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *