Libyen och Västsahara

Det var annorlunda att uppleva händelserna i Libyen i El Aaiún i det ockuperade Västsahara där den mesta nyhetsrapporteringen var på arabiska och det för mig var oklart om bilderna som kablades ut var från Libyen, Bahrain, Yemen, Marocko eller…??? Tittade dock på Gaddafis direktsända tal på café häromdagen. Jag förstod inte ett ord men att döma av skratten från övriga på cafét (från poliser till andra) var det en fars. Av en kommunanställd fick jag sen veta mer i detalj vad som sagts och också analysen att det blir inbördeskrig. Det låg en uppgivenhet bakom den analysen – ”jag känner arabvärlden”, ”arabiska ledare fungerar såhär”.

Stämningen i El Aaiún var spänd. 20 februari när vi mot förmodan släpptes in i staden demonstrerade marockaner i Marocko. El Aaiúns gator var fyllda av militärer – för att snabbt kunna slå ner demonstrationer utgår jag från. Saharierna anslöt sig dock inte till marockanernas protester – men inte pga militärerna. Det handlade istället om att de tyckte att det var marockanernas kamp mot marockanernas regim. Västsaharierna för en annan kamp med regimen. Gdeim Izik var början på den revolution som nu pågår i arabvärlden. Fler demonstrationer kommer att komma.

Enligt den franska texten på nyheterna skadades 128 personer under protesterna i Marocko – varav 115 var poliser. 5 personer dog – men i anslutning till en brand i ett närliggande hus. Märkligt att det alltid är flest skadade poliser i Marocko och att alla andra dör i olyckshändelser. Å andra sidan kan man förstå att poliser skadas om alla är lika klumpiga som de tre som följde oss vartenda steg vi tog i El Aaiún. Kände mig som medverkande i en dålig spionfilm. Sista dagen gick vi fram och hälsade på dem och sa att det var på tiden att vi presenterade oss när de följt oss i flera dagar.

Dagarna i Västsahara lämnade många intryck. Vi åkte dit utan att egentligen veta vad som väntade oss – på vinst och förlust och med vetskap om att vi kanske skulle slängas ur landet lika fort som vi kom dit. Nu blev det inte så och vi fick möjlighet att träffa både aktivister, fackföreningar, kvinnokooperativ, familjer till försvunna och döda, regeringstrogna, parlamentariker, guvernören och borgmästaren + ett mjölkkooperativ.

Muren, folkomröstning, mänskliga rättigheter, rättvisa, självständighet eller autonomi, fiskeavtal, fosfatfabriken, längtan efter ett slut på konflikten var återkommande teman och lämnar en bitter smak efter sig när man tänker på hur illa Spanien skötte sig när de lämnade Västsahara. Västsaharas ställning borde varit klar och tydlig vid överlämnandet. Istället lämnade man fältet fritt för grannländerna.

Det finns bara en väg framåt och det är att den utlovade folkomröstningen kommer till stånd. Det västsahariska folket måste själva under demokratiska former få bestämma sin egen framtid. En del kommer att rösta på en autonomi under Marocko, andra kommer att rösta för självständighet. Vad slutresultatet blir kan vi bara gissa och vi ska inte heller lägga oss i det. Tyvärr gör vi det ändå indirekt genom att i EU börja anamma idén om en autonomi enligt spansk modell vilket är det Marocko också föreslår.

EU och det internationella samfundets uppgift är istället att opartiskt se till att omröstningen kommer till stånd. Det kan inte vara omöjligt att bestämma vilka som är röstberättigade.

Ungdomarna i Västsahara har tröttnat. De vill bestämma sin egen framtid. Precis lika mycket som ungdomarna i Tunisien, Egypten, Libyen, etc. etc. EU och Sverige måste bestämma sig för vad som är viktigast – att hålla regimer under armarna eller stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter i första hand. Egenintresse i form av handel och avtal om återtagande av flyktingar är tyvärr det som framstår tydligt i våra relationer med våra grannar i söder. Därför är det så tyst från EU. Ena dagen vän blir inte andra dagen ovän.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 svar till Libyen och Västsahara

  1. David Eriksson skriver:

    Hej Bodil,
    Det finns ett par saker som jag skulle vilja kommentera i din post. Dels har FN sedan 2004 gett upp folkomröstning som en möjlig väg iom att både Algeriet och Polisario inte tillåter FN att genomföra någon folkomröstning i lägren. Inte heller skulle Sahrawis som flytt undan Spaniens och Frankrikes gemensamma offensiv mot Marocko befrielsearmé få rösta heller enligt Polisario. När det visade sig att det var färre Sahrawis som skulle få rösta än de som inte skulle få rösta så gav FN upp tanken på en folkomröstning. Det som FN driver sedan 2004 är en politisk lösning i frågan. Ändå så finns det folk i Sverige i dessa dagar som driver folkomröstningsfrågan i stället för en politisk lösning. Beror det på att ni inte delar FN’s syn på detta eller bara på att ni blivit duperade av Polisario?

    En annan sak som bland annat Agneta Berliner medgav var att hon under sitt besök i de Polisariostyrda lägren inte någon gång fick prata med någon utan att en kommissarie från Polisario närvarade. Har du upplevt det också och hur ser du på att Polisario inte tillåter någon politisk konkurrens i lägren? De som uttalar sig för autonomiplanen sätts i fängelse och/eller utvisas. Har tanken slagit dig att du stödjer en totalitär rörelse vars närmaste vänner återfinns i Algeriet, Kuba och Venezuela?

    För övrigt så förvånar din syn på den slakt som skedde i Gdeim Izik. Dessa bilder visar klart vilka som utförde slakten i lägren. http://marockoperspektiv.wordpress.com/2010/12/09/satans-mordare/

    Ditt besök i Västsahara var beundransvärt. Jag hoppas att det är en början på att försöka skaffa sig en djupare syn på vad som driver denna konflikt. Det behövs politiker som inte baserar sina motioner i denna fråga på en klippa-och-klistra metodik.

    mvh
    David

    • bodilceballos skriver:

      Jag kan inte uttala mig om lägren eftersom jag inte varit där och jag uttalar min syn på vad jag anser är det som behövs, oavsett vad FN anser.

      mvh Bodil

  2. David Eriksson skriver:

    Hej Bodil,
    Visst får du uttala dig som du vill om Västsahara. Det jag undrar är om du anser att FN:s val att försöka hitta en politisk lösning är felaktig och om Sverige ska gå sin egen väg i denna fråga och kräva en folkomröstning även om denna väg visat sig omöjlig av de skäl jag anger?

    Om så är fallet, ser du inte att detta skulle leda till en ännu längre förlängning av denna konflikt och det ofantliga lidande som detta medför?

    mvh
    David

  3. Joel Borgström skriver:

    Följ gärna debatten om Västsahara på på den nya siten bistandsdebatten.se. Där samlar vi debattinlägg, ledare och annat material relaterat till bistånd. Under den här taggen har vi exempelvis samlat inlägg om Västsahara:

    http://www.bistandsdebatten.se/category/aktorer/lander-efter-varldsdel/afrika/vastsahara/

    Hälsar

    Joel Borgström

  4. Bo skriver:

    Bodil ser Polisario lika naivt som man tidigare sett
    ANC, Hamas, PKK och andra organisationer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *