Awepa-möte i Rom

Deltog i tre dagar i slutet av september på AWEPA:s möte i Rom. Awepa är en europeisk parlamentarikerorganisation med grund i anti-apartheidrörelsen och som nu arbetar med att stärka de afrikanska parlamentarikerna och parlamenten.

Vi började med en dag för oss som antingen är samordnare av projekt eller s.k. senior parliamentary advisor. Jag tillhör den senare gruppen med ansvar för samarbetet med Mozambique tillsammans med en spansk kollega. Förutom den genomgång av roller och vad som förväntas av oss hann vi också med att planera för den vecka som parlamentariker från Mozambique kommer att besöka den svenska riksdagen och en kommun. Föga förvånande blir det Gävle som kommer att stå på dagordningen med grundtema lokal demokrati och medborgarinflytande. Självklart kommer jag att försöka få in ett besök också på Gästrike Återvinnare för att förmedla kunskap om hur man på det lokala planet kan och bör ta ett ansvar för hela återvinningskedjan. Det är vare sig det första eller sista utländska besöket jag tar med till återvinnarna. Bl.a. har jag lovat Chiles ambassadör att göra ett besök i närtid.

Den sista dagen i Rom hölls ett seminarium om hanteringen av Afrikas naturresurser. Det kom att handla mycket om den misshushållning av resurser som kännetecknat utvinningen av fossila bränslen och företagens oansvarighet men också om de strålande utsikter som väntar Afrikanska länder när ännu fler fossila bränslefyndigheter börjar utvinnas och när bättre regelverk finns på plats för att hindra att utländska företag tar vinsten och för den ut ur landet.

Och visst är det en självklarhet att vinsten av naturresurserna ska komma landet och medborgarna till del (inte bara företagen och makthavarna). Samtidigt vet vi att alla fossila bränslen som utvinns också kommer att användas och spä på klimatpåverkan, som Afrika redan nu är allra värst drabbad av. Världssamfundet har därför en mycket stor uppgift att bistå de afrikanska länderna att utvecklas utan att behöva begå samma misstag som vi själva har gjort. Fossila bränslen är en återvändsgränd. Världen borde istället bistå Afrika med utvinning av rena och förnybara naturresurser. Jag tänker då inte i första hand på stora miljöstörande vattendammprojekt, eller återplantering av skog p.g.a. pågående skogsskövling som en av talarna verkade tro utan på sol-, vind- och vågkraft.

Begreppet hållbar utveckling tolkas olika. För mig handlar det om både ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. På seminariet handlade det huvudsakligen om ekonomisk hållbarhet och mer försumbart om de andra två. Det är dock väldigt svårt att komma från den rika delen av världen och säga till den fattigare delen att vi som blev rika med hjälp av oljan, både vår egen och den vi stulit från andra länder, vill stoppa andra länder från att bli rika på samma sätt p.g.a. det stora hot klimatpåverkan innebär för hela jordens befolkning.

Jag begärde därför inte ordet och tänker att kampen om hur vi på bästa sätt ska bidra till minskad fattigdom och större ekonomiskt oberoende för Afrikas länder utan att behöva gå omvägen via de fossila bränslena måste ske i andra fora. Men det räcker inte att bara gröna politiker världen över driver frågan om kraftigt ökad överföring av ren teknik till länder i utveckling och en samtidig omställning till ren teknik även i de redan rika länderna för att minska oljeberoendet. Det behövs ett kraftigare stöd också från andra politiska rörelser.

Europa har under årens lopp skott sig väl på Afrikas stora naturrikedomar. Vi har blivit rikare och människor i utvinningsområdena fattigare. Vi har en mycket stor skuld att betala tillbaka och vi ska inte smita från vårt ansvar.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *