Världshungerdagen

I dag 16 oktober är det världshungerdagen. Lägger därför texten om rätt till mat och rätt till vatten från vår partimotion Grön Politik för Global Utveckling här:

Rätten till mat

Världens livsmedelsförsörjning är beroende av billig olja och överutnyttjar på flera håll mark- och/eller vattenresurser. Den ohållbara livsmedelsproduktionen rubbar jordens kvävecykel och står för en betydande del av växthusgaser, förlust av biologisk mångfald och spridning av kemikalier. Den pågående klimatförändringen kan slå hårt mot detta redan ansträngda system.

Befolkningen fortsätter att öka – men arealen odlingsbar åkermark krymper snarast. FN:s livsmedelsorgan, FAO, har uppskattat att den beräknade befolkningsökningen och den ekonomiska tillväxten kommer att leda till att efterfrågan på livsmedel ökar med i storleksordningen 60 procent till 2050. FAO bedömer att produktionen kan tillgodose efterfrågan, men det sker till priset av bland annat en kraftigt ökad användning av konstgödsel. En färsk rapport från FN:s miljöorgan, UNEP, påpekar att detta är den största enskilda komponenten i den rubbade kvävecykeln och drar slutsatsen att kväveanvändningen måste effektiviseras genom minskad produktion av animaliska produkter. Samtidigt är kväveanvändningen ojämn. I vissa delar av världen finns ett stort kväveöverskott i jordbruket, men i exempelvis Afrika söder om Sahara finns snarast ett kväveunderskott, vilket innebär att markens bördighet utarmas. Vi vill öka det bilaterala stödet och inom EU och andra fora verka för en ökning av det multilaterala stödet till utveckling av ekologiskt jordbruk, i synnerhet det småskaliga jordbruket i Afrika söder om Sahara.

Dagens livsmedelsproduktion räcker för att föda världens befolkning, men en ojämn fördelning gör att närmare 900 miljoner människor är kroniskt undernärda. Det är en myt att ekologisk produktion inte skulle räcka för att föda världsbefolkningen – det är snarare så att vi måste värna mark och ekosystemtjänster som bidrar till produktiviteten. På motsvarande sätt behöver vi vårda och inte plundra världens fiskeresurser. Fred, rättvisa och jämställdhet bidrar till en effektivare livsmedelsproduktion.

Världens skogar är också under press. Ökande konkurrens om biomassa för mat, foder, fiber och energi har bidragit till satsningar på storskaliga odlingar i Syd, ibland utan hänsyn till den bofasta befolkning som kan ha brukat jorden i generationer utan att ha formell äganderätt. Men investeringar i bioenergi i utvecklingsländer kan vara ett effektivt medel för att minska klimatpåverkan och bekämpa fattigdom. För att det ska bli möjligt krävs full respekt för miljölagstiftning och lagar som reglerar lokalsamhällets deltagande, stöd till den lokala skattebasen och att investeringarna genererar arbetstillfällen och stärker den lokala omställningen från fossilt till förnybart.

Om marken ska räcka till både mat och energi utan att hota den biologiska mångfalden, måste den användas mer effektivt. Om de som äter mycket animalisk mat skulle äta mer vegetariskt skulle mark frigöras, detta skulle bland annat kunna uppnås genom ekonomiska styrmedel och mer vegetariskt i offentliga kök.

Rätten till vatten

Förnybara resurser som överutnyttjas blir ändliga. Vatten och fiske är två exempel på detta. Båda behövs för vår livsmedelsförsörjning och har viktiga roller i våra ekosystem. Medan föroreningar av vatten drabbar fisket, skadar försök att kompensera krympande bestånd av vild fisk genom odling vattenkvaliteten. Gödsel från jordbruk och kemikalier står för en stor del av föroreningarna av vårt vatten.

Inom jordbruket är det i första hand konstbevattning som leder till överutnyttjande av vatten. Det finns begränsade möjligheter att hitta nya vattenresurser. Därför måste vi värna befintliga vattenresurser och deras kvalitet genom hushållning och effektivisering. Det finns en omfattande indirekt handel med vatten genom handel med exempelvis jordbruksprodukter. Delar av denna handel är i själva verket nödvändig för vissa länder och regioner med vattenbrist. Det finns också en trend att privatisera vatten, både för jordbruk och för direktkonsumtion.

Fisket är ett numera ökänt exempel på en industri som är för stor i relation till resursbasen. Det finns en omfattande handel med fisk, men samtidigt plundrar rika länder gemensamma eller fattiga länders resurser – genom avtal eller olagligt fiske. Rätt utformat och dimensionerat kan fiskodling utgöra ett viktigt tillskott till matförsörjningen. Fel utformat kan det fördärva både land-, vatten- och havsresurser.

Vi anser att Sveriges internationella samarbete på vattenområdet ska inriktas på att tillgodose alla människors grundläggande rätt till vatten som livsmedel och för sanitet. Vi vill motverka privatisering av dricksvattnet och säkerställa att storskaliga kommersiella användare som industrier, gruvor och storjordbruk betalar för det vatten de brukar, samt renar det som släpps ut i kretsloppen.

Vi vill ge stöd till överföring av teknik och tekniskt kunnande för lokalt anpassade, effektiva vatten- och avloppslösningar både i storstäder och på landet. I områden där brist på vatten kan bidra till konflikter bör Sverige främja en rättvis fördelning, där hushållning och effektivisering är särskilt viktiga.

Vi vill verka för att EU:s fiskeflotta anpassas till vad bestånden tål. Vi vill också stödja uppbyggnaden av fiskekontroll och beståndsuppskattningar i Syd. Sverige bör verka både genom EU och internationellt för att stoppa oreglerat eller illegalt fiske och stoppa rovfiskeparadisens möjligheter att genom flaggbyte undkomma internationella regelverk.

(Har ännu inte kollat hur man slipper ovälkommen reklam på sidan)

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.