11 mars – ingen turdag

I dag var det 10 år sedan Spanien drabbades av det värsta attentatet i spansk historia, bara några dagar innan valet. 191 personer dog och livet förändrades fullständigt för ca 3000 personer. Den dåvarande regeringen (Partido Popular som nu är tillbaka) förlorade valet. Inte bara pga att den med alla medel initialt försökte skylla attentatet på ETA, trots att regeringschefen Aznar tidigt fick indikationer på att gruppen inte var skyldig, men det bidrog. Trots utredningar och domstolsutslag har konspirationsteorier fortsatt att florera i ett smutsigt politiskt spel som föga brytt sig om offrens situation och hur de känner sig. I dag för första gången tycks det som högtidlighållandet utgått från enighet och från offrens perspektiv. En tredjedel av alla som fick sätta livet till var invandrare som kommit till Europa med drömmar om en bättre tillvaro.

I dag är det tre år sedan vädrets krafter gjorde ”spinkeved” av kärnkraftverket Fukushima i Japan. Tsunamin och jordbävningen dödade över 16000 människor, det havererade kärnkraftverket förorenade mark och hav och ödelade tusentals människors liv och försörjningsmöjligheter. Och det är inte slut ännu. Senast häromdagen kom ett nytt utsläpp från Fukushima. Och det i Japan som ansågs ha säker kärnkraft.

I dag, på förmiddagen, mördades den svenska SR-journalisten Nils Horner då han i sitt mycket viktiga arbete intervjuade personer på en gata i Kabul. Det talas sällan om att journalistyrket är ett av de farligaste i världen. Det handlar inte bara om risken att dödas. Journalister kidnappas, hotas och utsätts för repressalier i många länder runtom i världen. De ses som ett hot av olika aktörer i vårt samhälle och hindras många gånger att utföra sin journalistiska gärning. Enligt reportrar utan gränsers lista över pressfrihet framkommer att jakten på terrorister legitimerar långtgående inskränkningar av pressfrihet – även i demokratier. Sverige kommer först på 10 plats efter alla nordiska länder.

Det som hänt kan inte göras ogjort men vi kan lära av misstag. Vi kan lära att inte utnyttja händelser som pjäser i ett politiskt spel. Vi kan lära oss att inte använda tekniker som i ett penseldrag kan utplåna allt i dess närhet pga vår egen klantighet eller häftiga väder. Vi kan lära att stå upp för demokratin och demokratins väktare och aldrig tumma på pressfriheten oavsett i vilket land det handlar om.

Men en dag som denna måste tankarna först gå till alla dem som förlorat nära och kära. 11 mars går till historien som en sorgens dag.

(och som vanligt har jag inte beställt eventuell reklam)

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *