Greklands brott mot asylrätten visar att EU behöver en ny migrationspolitik

Allt fler flyktingar som försöker ta sig in i EU skickas iväg utan att ens ha fått sin asylansökan prövad. Sådana här så kallade ”pushbacks” förekommer i länder som Bulgarien och Spanien och inte minst i Grekland, där Sveriges Radio den senaste veckan har avslöjat hur syriska flyktingar misshandlas av grekiska myndigheter, blir bestulna på id-handlingar och pengar samt skickas tillbaka ut i Medelhavet utan asylprövning.

Förutom att detta är helt oacceptabelt ur ett mänskligt perspektiv, är pushbacks en olaglig form av avvisning och strider mot såväl grekisk rätt som EU-lagstiftning och internationell rätt.

Att det är grekiska poliser och tjänstemän som misshandlar, hotar och rånar flyktingar ska inte undanta dem från ansvar. Tvärtom, dessa personer företräder staten och bör ställas inför rätta i sedvanlig ordning.

Det här är tyvärr bara det senaste i raden av bevis för att EU:s migrationspolitik måste ses över och reformeras. EU måste bland annat riva upp Dublinförordningen, som säger att en person bara kan söka asyl i det första EU-landet hen anländer till. Dublinförordningen bidrar till att det blir en högre andel asylansökningar i länderna vid EU:s yttre gränser – bland annat Grekland – vilket i sin tur gör att de här länderna agerar mycket våldsammare för att avvisa flyktingar.

Miljöpartiet arbetar i EU-parlamentet för att skapa öppna lagliga vägar in i Europa, så att flyktingar inte hänvisas till flyktingsmugglare och livsfarliga resor över Medelhavet. Att inrätta humanitära visum som kan ansökas på EU-ambassader runtom i världen är ett sätt att ge skydd åt människor på flykt.

De insatser som EU har finansierat hittills har prioriterat gränsövervakning snarare än flyktingmottagande, samtidigt som det råder en obalans i fördelningen av mottagandet av flyktingar mellan EU länderna. Många EU-länder pekar finger åt Grekland och andra Medelhavsländer samtidigt som de själva knappt tar emot några flyktingar alls. När det pågår en enorm flyktingkatastrof i Europas närhet måste alla EU-länder ta ett solidariskt ansvar och ge flyktingar asyl.

När jag häromveckan ställde en fråga till EU-kommissionären för migration, Dimitris Avramopoulos, svarade han genom att upprepa en gammal klagolåt: det finns ett kompakt motstånd mot en öppnare asylpolitik bland många medlemsländer. Men samtidigt har EU-kommissionens nye ordförande, Jean-Claude Juncker, sagt att han vill främja en ny EU-politik för laglig migration. Om kommissionärerna menar allvar med att de vill se lagliga vägar in i Europa får de inte använda ländernas motstånd som en ursäkt för att rulla tummarna, utan de måste söka allierade för att en förändring ska kunna komma till stånd.

Men vi ska inte behöva vänta på att nya lagar antas för att något ska hända. Avramopoulos måste redan nu agera mot Grekland och andra länder som bryter mot sina skyldigheter enligt asylrätten. Om inte Avramopoulos självmant agerar och fördömer de grekiska myndigheternas handlingar, vill jag att EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter kallar honom för att förklara sig.

Även om kalla främlingsfientliga vindar blåser över stora delar av Europa bor vi fortfarande på en kontinent som säger sig försvara de mänskliga rättigheterna. Jag tänker inte acceptera att EU:s länder fortsätter att avvisa flyktingar utan en rättssäker asylprövning. Jag tänker inte acceptera att EU satsar mer pengar på att bygga upp murar och övervakningssystem längs sina gränser än på att hjälpa människor i nöd. Ingen människa ska behöva möta döden i en sjunkande flyktingbåt och ingen människa i Europa ska heller knuffa tillbaka de sjunkande båtarna ut till havs.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.