Perspektiv

Sakta men säkert börjar bilden av vad som verkligen inträffade i Paris förra veckan att klarna även om frågor återstår. Vem bar t.ex. det absoluta huvudansvaret för det fruktansvärda brottet mot alla de som kallblodigt mördades och mot det fria ordet, hade brottet kunnat förebyggas, kunde polisen undvikit att flera dog vid fritagningen av gisslan, etc. etc? Det är frågor som förhoppningsvis kommer att få ett svar efter att de utredningar av händelseförloppet som nu inletts är färdigställda. Innan dess vill åtminstone inte jag uttala mig alltför tvärsäkert om vad som gjorts rätt eller fel, före, under och efter dådet.

Tyvärr vill väldigt många andra det och skuldbeläggandet av i princip alla individer som bekänner sig till islam, eller som råkat födas i länder eller regioner där islam är huvudreligion är i full gång. Det är ett alltför lätt sätt att förklara det obegripliga – som enligt mitt sätt att se det handlar om vad det är som får människor att ta ett sådant avstånd från det demokratiska samhälle de lever i att de är beredda att döda andra, oavsett orsak. Jag hoppas därför att fransmännen inte bara analyserar händelsen från det moment männen tog sig in på tidningsredaktionen. Det finns ett före dess.

När Breivik kallblodigt mördade 77 personer var det aldrig tal om att lägga skulden på alla kristna. Istället diskuterades hans uppväxt och därtill hörande orsaker som ledde till att hans psyke inte höll. När ”Tranåsbombaren” dog i det misslyckade attentatet i Stockholms centrum var det också i huvudsak hans bakgrund som diskuterades. Utanförskap i båda fallen.

I USA ökar motsättningarna mellan svarta och vita. Svarta döms till fängelse i högre grad än vita. Också utanförskap. I Centralafrikanska Republiken ägnar sig kristna åt etnisk rensning av muslimer i den pågående konflikten mellan folkgrupper. Det reagerar vi inte ens på härhemma. Vi hör mer om Boko Harams fruktansvärda dåd mot kristna i Nigeria. När terrorattentat drabbar människor i Irak eller Afghanistan lyfter vi knappt ögonbrynen längre trots att de skördar hundratals människoliv. Så en annan fråga är hur vi svarar på terrordåd? Det vi behöver i dag är enighet mot våldet oavsett var det slår till i världen, över partigränser och religiös eller etnisk tillhörighet.

Det gläder mig att president Hollande tydligt uttalade att det inte handlar om islam utan om individer som begått detta brott. Jag hoppas att han också gör något för att utjämna skillnaderna i det franska samhället, att han inte låter misären och utanförskapet i Paris och andra städers förorter bestå. Det enda sättet vi har att vinna över extremister är att förebygga extremism och genom att visa enighet till stöd för det demokratiska och fria samhället. Det gläder mig därför också att såväl kristna, judar som muslimer samfällt fördömer gärningarna.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Ett svar till Perspektiv

  1. Ensamma mamman skriver:

    Håller med dig! Det är arga individer som ligger bakom dåden – inte en hel folkgrupp. Men sen kan jag bara stilla undra om det är nödvändigt att göra dessa bilder som anhängare av en hel världsreligion tar illa upp av. Att visa dem respekt genom att bara hoppa det tycker jag är att visa hänsyn – inte att inskränka det fria ordet (OBS aldrig ok att döda på grund av hets mot folkgrupp!!!).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *