70 år sedan befrielsen

I veckan var det 70 år sedan en sovjetisk infanteridivision befriade det nazityska koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau som blivit en global symbol för nazisternas folkmord och en sinnebild för mänsklig ondska. Världen över samlas vi därför den 27 januari sedan många år tillbaka för att minnas och hedra alla dem som föll offer och drabbades av Förintelsen. I veckan befriades också Kobane efter månader av belägring av IS eller Daesh som de också kallas. En grupp som blivit den nya globala symbolen för mänsklig ondska om än med andra metoder. Något som för närvarande starkt bidrar till den växande främlingsfientligheten, i synnerhet mot muslimer, i Europa, trots att de som drabbas av Daesh i huvudsak är just muslimer. Då som nu tar högerextrema makter allt större plats i våra samhällen. Då vändes hatet mot judarna nu mot muslimer. 70-årsfirandet är därför ett bra tillfälle att lyfta fram engagemanget hos alla dem som på olika sätt bekämpar intolerans och rasism i Sverige, Europa och runt om i världen, oavsett form och skepnad, och oavsett mot vilken grupp hatet riktas. Inte minst behöver vi lyfta antiziganismen, den rasism som riktas mot romer, upp på dagordningen. En grupp som precis som judarna mördades av nazisterna och som genom historien fram till dags dato varit förföljda och trakasserade i många EU-länder. De senaste årtionden har vi sett rena pogromer riktade mot romerna; de blir inte bara slagna utan också brända i vissa fall. Det hade inte varit möjligt om det varit andra folkgrupper i samma situation. EU är snabbt att kritisera länder som inte respekterar sina medborgares rättigheter men när det gäller de egna medlemsstaterna finns inga kännbara sanktioner att sätta in när diskriminering och rasism råder och rättigheter inte respekteras. I flera länder ser myndigheterna t.o.m. på när övergrepp sker, eller deltar i dem. Romer känner sig ofta tvingade att förneka vilka de är för att försöka skydda sig själva från hat och diskriminering. Det är då inte så konstigt att individer och familjer tvingas iväg till andra länder. Resultatet ser vi varje dag utanför våra köpcenter där romer sitter i snö och kyla och hoppas få några slantar för att kunna försörja sina familjer. Men tyvärr finns det inte ett enda land i Europa som är fläckfritt. Alla har vi använt sanktioner för att assimilera eller bannlysa romerna. I Sverige tvångssteriliserades romer. Hur kunde det få ske? Och hur gör vi för att det inte ska upprepa sig. Om vi inte tar intoleransen, diskrimineringen, fördomarna och rasismen på allvar är risken stor att hatet mot en folkgrupp också sprider sig till andra grupper. Den romska frågan har ingen quick fix, men vi kan inte bara titta på när generation efter generation går förlorad. Att inte få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda genom att få ett drägligt boende, utbildning, arbete och hälsovård får konsekvenser. Det påverkar inte minst romernas egen självbild och det finns en stor risk att samhällets syn på romer blir till en självuppfyllande profetia. Komplex diskriminering ger komplexa konsekvenser. Det är svårt att sätta sig in i hur det är att dagligen möta fördomar eller orättvis behandling bara för att man är född till rom. Det är svårt att förstå hur det känns när myndigheter bemöter dig på ett annorlunda sätt bara för att du är rom. Men för att förstå måste vi försöka sätta oss in i andra människors vardag. Att ändra attityder i samhället tar tid och kommer att se olika ut i olika EU-länder. Det vi som politiker kan göra är att förändra regelverket så att alla EU-länder är skyldiga att respektera allas mänskliga rättigheter, inklusive minoriteters. Det ska inte vara möjligt att vägra romska barn utbildning, hälsovård etc. Den som har ett drägligt liv i sitt hemland behöver inte lämna det för att tigga på Europas snöklädda gator.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *