Centralafrikanska republiken

 

Den här måndagen hade jag möte med forskaren Lewis Mudge från Human Rights Watch för att diskutera det akuta läget i Centralafrikanska republiken. Landet blev självständigt från Frankrike under 60-talet och har sedan dess präglats av blodiga strider mellan olika rebellgrupper, kuppförsök och instabila regeringar som avlöst varandra. Detta har lett till att den humanitära situationen i landet är en av de absolut värsta i hela världen och under 2017 har läget fortsatt att förvärras.

Ett av de centrala problemen är att krigsherrar och rebellgrupper får härja fritt utan rädsla att ställas inför rätta. Den huvudsakliga konflikten utgörs framförallt av strider mellan de väpnade grupperna Séléka, som har muslimska rötter och Anti-Balaka, som i huvudsak utgörs av kristna och animister och har kopplingar till regeringen. Båda sidor plundrar, dödar och använder våldtäkt som krigsföring och det är framförallt civilbefolkningen faller offer.

Det första steget för att ta itu med problemen har redan tagits. Catherine Samba Panza, interimspresident under 2014, lyckades under sin korta regeringsperiod driva igenom lagstiftning som innebar instiftandet av ett nytt nationellt juridiskt organ, en speciell nationell domstol med uppgift att se till att förövare som begått krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter ställs inför rätta. Det är därför det nu är ytterst viktigt att EU, i egenskap av den största biståndsgivaren till landet, sätter press på centralafrikanska regeringen så att man börjar prioritera domstolen i sin budget så att EU-medel når fram dit också. I dagsläget är den underfinansierad med en budget på endast fem miljoner dollar per år. Signalen måste vara tydlig för att det ska ske en förändring i landet, att skyldiga till krigsförbrytelser och våldsbrott kommer få sona för sina handlingar och att överträdelser får konsekvenser.

En annan viktig punkt som måste adresseras är vård och återupprättelse till alla de kvinnor som brutits ner och stigmatiserats till följd av sexuellt våld. Många gånger resulterar våldtäkterna i oönskad graviditet, posttraumatisk stress och utanförskap. Centralafrikanska republiken är ett av världens fattigaste länder och väldigt få av de drabbade kvinnorna har tillgång till nödvändig sjukvård och stöd. Som konsekvens av att kvinnorna och flickorna lider av sömnlöshet, ångest, extrem rädsla och självmordstankar förlorar de all kraft till att arbeta vilket i sin tur leder till att de inte kan försörja sina familjer eller fullfölja sin utbildning.

HANNA GIEGOLD

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *