Romernas situation i Turkiet

Under veckan har ledamöterna befunnit sig i Strasbourg. Där har bland annat en resolution om situationen kring de mänskliga rättigheterna i Turkiet debatterats.

Situationen kring de mänskliga rättigheterna i Turkiet har under flera år varit kritisk men framförallt blivit märkbar för omvärlden sedan kuppförsöket i Turkiet sommaren 2016. Enligt uppgifter från Amnesty sitter upp emot 50 000 personer frihetsberövade i landet, det är framförallt människorättsaktivister, journalister och oppositionella som fängslats. Sedan kuppförsöket 2016 har över 300 icke-statliga organisationer som arbetat i landet för att stärka de mänskliga rättigheterna tvingats stänga ner.

En viktig fråga för Bodil har länge varit arbetet med att stärka rättigheterna för minoriteter och belysa den utsatthet som många minoriteter blir utsatta för. I Turkiet har förtrycket mot landets flera olika minoriteter pågått i många år, Turkiet har  bland annat valt att inte erkänna några etniska minoriteter i landet. Grupper som framförallt är utsatta är kurder, syrianer och romer.

I detta blogginlägg har jag valt att specifikt lyfta romernas utsatthet i Turkiet. Det beräknas att upp emot 2 miljoner romer är bosatta i landet. Romerna utsätts för systematisk diskriminering och är framförallt utsatta på arbetsmarknaden, har inte samma möjligheter till utbildning och tvångsvräks från sina egna hem.

Romerna är särskilt utsatta för tvångsvräkningar på grund av att de är bosatta i områden som de turkiska myndigheterna menar ska stadsförnyas. De romer som blir vräkta från sina hem får ingen hjälp av de turkiska myndigheterna med att hitta en ny bostad eller någon ekonomisk ersättning, romerna lämnas åt sitt eget öde. Många romer vittnar även om att de har svårigheter att hitta en ny bostad.

Barnen drabbas hårt av tvångsvräkningarna. För att ha rätt att gå i skolan måste barn i Turkiet vara registrerade på en adress, vilket gör det omöjligt för de barn som är hemlösa att fortsätta sin skolgång.

Berättelse från en 15-årig rom som var bosatt i Istanbul.

“Jag gick i skolan och studierna gick bra. Min familj arbetade med att sälja blommor. En morgon åkte jag till skolan och när jag kom tillbaka hem var vårt hus borta. Dagen efter hoppade jag av skolan, idag arbetar jag med att samla ihop skrot.”

Miniority rights group international har rapporterat om att de romska barn som har möjlighet att studera marginaliseras även under skoltid. Skolan ska vara en fristad från diskriminering, där alla barn ska ses som jämlika. Men det sker inte i Turkiet.

I den gemensamma resolutionen om  de mänskliga rättigheterna i Turkiet som parlamentet röstade om idag i Strasbourg lyckades Bodil förhandla fram en specifik skrivning som handlar om att stärka romernas tillgång till den sociala välfärden i landet. Det sänder ett viktigt politiskt budskap om att Europaparlamentet är medvetna om romernas utsatthet i landet och att situationen för romerna måste förbättras.

Aida Badeli

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *