Självständighetsrörelsen Front Polisario bildades den 10 maj 1973 som en reaktion mot den spanska kolonialmakten. Idag högtidlighålls årsdagen i de västsahariska flyktinglägren i Tindouf, Algeriet. Det är hög tid för den svenska regeringen att följa majoriteten i riksdagen och erkänna västsahariernas rätt till ett självständigt land.
Polisario förde under två år ett framgångsrikt gerillakrig mot Spanien. Motståndet fortsatte när Marocko och Mauretanien anföll Västsahara 1975. Sedan 1975 är området ockuperat av Marocko och Polisario har övergått till en icke-våldslinje. Området anses av FN vara ett av få kvarvarande icke-avkoloniserade territorier. Sedan 1991 råder ett fredsavtal under FN-övervakning. I samband med avtalet utlovades en folkomröstning om Västsaharas status inom 6 månader men någon sådan har inte kommit till stånd då Marocko konsekvent stoppat alla försök att hålla en folkomröstning.
En grundläggande pelare i Miljöpartiets utrikespolitik är alla folks rätt till självbestämmande. Miljöpartiets åsikt är att Sverige, som första EU-land, ska erkänna Västsaharas självständighet. Det finns en folkrättsligt god grund för denna åsikt. Det finns också en parlamentarisk majoritet i Sverige för ett erkännande av den Västsahariska staten, men den moderatledda regeringen har hittills valt att inte följa upp riksdagsmajoritetens vilja att erkänna Västsahara.
Afrikanska unionen (AU) har erkänt Västsaharas självständighet och upptagit landet som medlem. Inget EU-land har dock erkänt Västsahara, mycket beroende av att Frankrike hittills blockerat frågan. Miljöpartiet de gröna menar att det är hög tid för världssamfundet att leva upp till FN-avtalet och belöna Polisario för att de valt icke-våldslinjen de senaste 25 åren.
Samtidigt som Front Polisario firar 40-års jubileum för sin frihetskamp får västsaharierna utstå stort förtryck från de marockanska myndigheterna, där godtyckliga fängslanden utan rättegång, våld, tortyr och förföljelser är vanligt förekommande. Ockupationen strider mot konventioner och beslut från såväl FN som Internationella domstolen i Haag.
Marocko driver dessutom en hänsynslös rovdrift på Västsaharas naturresurser – med stöd av främst Frankrike och Spanien. Det pågår en aktiv kampanj bland solidaritetsrörelserna att förmå svenska importörer av grönsaker och stora livsmedelskedjor att inte köpa grönsaker märkta med ursprungsland Marocko, när de i själva verket kommer från ockuperade Västsahara. När det gäller EU:s fiskeavtal med Marocko så spelade Sverige en avgörande roll när EU-parlamentet tidigare röstade nej till avtalet där även sahariska fiskevatten ingick.
Västsahariernas mänskliga rättigheter måste ges ökat skydd. FN:s mission Minurso har i uppdrag att övervaka vapenvilan mellan Marocko och Front Polisario. Det saknas däremot ett mandat för att övervaka förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna på de ockuperade områdena. Det pågår sedan en tid en kampanj för att förmå FN:s säkerhetsråd att ge Minurso det utökade mandatet, men hittills utan framgång.
Det måste vara Sveriges bestämda uppfattning, oavsett regering, att Minurso ges detta mandat. De mänskliga rättigheterna kan inte vara avhängiga på ockupationsmakten Marockos välvilja.
