Veckan har rusat iväg och jag är hemma igen. Under veckan har två (ev. 3) ETA-attentat inträffat. Det första i Burgos utan dödsfall och det andra på Mallorca med 2 döda poliser, stängd flygplats och tydligen en massa strandsatta och upprörda resenärer enligt svensk press. Spanjorerna tar det hela lugnt. De har varit med förr och attentaten är inte ett prioriterat samtalsämne. Man lär sig att undvika vissa platser och ha lite extra koll om någon beter sig konstigt. Det är allt. Det finns annat och intressantare att prata om. Mitt råd till Spanienresenärer – parkera aldrig framför polisstationer i Spanien.
I Huesca – där jag deltog i ett grönt sommaruniversitet – har planerna på Europas Las Vegas antagits. Mitt i öknen planeras ett superkasino, en massa bostäder etc. ”Farbröderna” i Huesca talade om 50.000 nya invånare – var nu alla de ska komma ifrån?? De Gröna protesterar, jordbrukarna likaså men ortsborna tänker pengar och arbetstillfällen istället för biologisk mångfald och tillgång till vatten. Det är ju inte en hemlighet att det är brist på vatten i Spanien och att öknen har ett visst djur- och växtliv som också är värda att bevara. Men farbrorn på hotellet var mäkta stolt. Han tyckte också att det inte var helt fel under Francotiden när det var lättare att ta beslut. Min gröna vän Juanfra tyckte att jag skulle välja mina strider när han hörde mig protestera i taxin över denna galenskap med tanke på bristen på vatten. Han hade förmodligen rätt även om det är svårt att vara tyst ibland.
Det gröna mötet efter sommaruniversitetet var ett stort steg framåt för att uppnå en större enighet mellan de gröna i Spanien, även om min mejlbox fyllts de senaste dagarna av ilskna mejl från några som valt att inte delta utan som hellre fortsätter att fajtas om vilka som är de rätta gröna. Det kan inte vara lätt att vara grön väljare i Spanien. Särskilt inte i Katalonien där det finns både flera gröna och ett vänstergrönt parti.
Representanter för de vänstergröna (Iniciativa per Catalunya Els Verds) jag tänkt träffa i Barcelona var också i Huesca. Därför fick jag istället tid att träffa deras motsvarigheter på den lokala nivån i Reus. Katalonien och Gävleborg har ett mångårigt samarbete inom kultur, hälso- och sjukvård, utbildning etc. men sedan den rödgröna majoriteten lämnade över makten över utrikespolitiken till den nationalistiska samarbetsparten Esquerra Republicana har relationerna svalnat. Gävleborg kräver ju inte självständighet från Sverige så vi är inte lika intressanta längre. De frågorna har jag nu diskuterat med mina vänstergröna regerande katalanska kollegor på både nationell och lokal nivå. Det vore inte helt fel om de kräver lite att säga till om även inom utrikespolitiken. Och om de faktiskt använder sig av de redan etablerade kontakterna för att ha utbyten med vårt län också i framtiden. Gävles kommunala energibolag intresserade t.ex. kommunpolitikerna i Reus.
Där styr också de rödgröna och bl.a. har de ett oerhört bra Agenda 21-kontor där de tar emot barn i alla åldrar och leker lekar om avfallshantering, vattentillgångar etc. samtidigt som de är ett informationskontor för allmänheten. Jag måste säga att jag är imponerad av verksamheten och skulle vilja ha något liknande på hemmaplan. Miljökontor och undervisning om miljö integrerat i all undervisning i all ära men det är inte detsamma. Vi har hamnat på efterkälken i Sverige de senaste åren. När katalanerna och spanjorerna sätter fart går det oftast undan.
Avfallshanteringen i Katalonien ligger långt fram i Spanien och även om folk lägger sopor utanför behållarna även här så ger själva behållarna bra mycket bättre visuellt intryck än våra gröna mastodontcontainrar på hemmaplan. För ett antal år sedan stod det organiska avfallet i illaluktande containrar i stekhet sol hela dagarna. Nu är t.o.m. behållarna designade. I Katalonien är det mesta designat. Nu samlas soporna upp under gatorna, även det organiska.
I Cambrils, fiskeläget som växt till en stad, är fiskebåtarna en bråkdel så stora som de lyxbåtar välbärgade turister fyller hamnen med. Turisterna rör sig på de två gator som ligger närmast strandpromenaden och lämnar i övrigt över utrymmet till ortsbefolkningen. Fisken som äts är alltid superfärsk och kommer från det kustnära fisket. Den auktioneras ut direkt i hamnen. Den frysta, långväga fisken hamnar förmodligen i turisternas matkassar.
Det jag inte hann med eftersom det inte fanns några hyrbilar lediga var att besöka staden Berga som är vänort med den småländska kommunen Högsby (vars ena kommundel heter Berga). I Berga finns den återuppförda svenska paviljongen från världsutställningen i Barcelona 1929. Ett återuppbyggnadsarbete vi i Gävleborg (och Tierp) varit delaktiga i. Jag översatte t.ex. arkitekthandlingarna till svenska från katalanska för att kunna presentera dem för olika företag och myndigheter i Sverige. En vecka går fort och med Medelhavshettan kan man inte göra för många saker per dag. Det gäller att ransonera så Berga får jag åka till nästa gång.
