Det har varit en lång och stressig dag och nu är jag mest oroad över att tåget inte ska hinna köra in förseningen så att jag missar tåget till Ystad där jag tänkte övernatta hos mina föräldrar innan 3 dagars möte med det Europeiska Gröna Partiet i Malmö.
I dag har jag haft ett seminarium om Bilden av Sverige. Hur ser omvärlden på oss i dag. Har vi samma goda rykte som tidigare eller börjar den förändras. Till seminariet hade jag bjudit in journalister, frivilligorganisationer, riksdagsledamöter och andra intresserade och istället för att alla grillar politikerna var det vi politiker som ställde frågor till journalister och frivilligorganisationer.
Sverige har motarbetat tillkomsten av ett tilläggsprotokoll till ESK-konventionen. Sverige har motarbetat ett förbud mot klustervapen. Sveriges röst i klimatarbetet i världen har förlorat sin ledande roll. Sverige är först med att skicka tillbaka flyktingar till länder dit ingen annan skickat någon tidigare. Sverige driver på för att få in en del av de militära insatserna under biståndets internationella regelverk.
En slutsats som gick att dra är att vi naturligtvis alla vill att Sverige ska fortsätta att ha ett gott rykte i världen men att Sverige faktiskt börjar bli mer ifrågasatt inom bl.a. ovan nämnda områden. På flera nivåer dessutom. Dels i EU- och FN-kretsar där Sverige inte alls är de som mest förespråkar de mänskliga rättigheterna längre eller är mest drivande i klimatarbetet.
Dels börjar vi också bli ifrågasatta bland ”vanligt folk”. De människor som vi skickar tillbaka till länder i krig, människor som suttit inlåsta ibland över ett år innan hemfärden, människor som nekats hälso- och sjukvård eller skola till barnen, människor som blir fängslade direkt vid ankomsten till hemlandet etc. har en helt annan bild av Sverige än den de hade innan de kom hit. Och den bilden förmedlas vidare.
Jag antar att det är just det regeringen faktiskt vill. Den vill avskräcka andra från att komma till Sverige och för detta är regeringen beredd att helt bortse från alla folkrättsliga avtal Sverige ingått under årtionden. Tortyrkonventionen inte minst. Jag antar att regeringen inte egentligen vill att det ska leda till negativa aspekter i andra avseenden – men det gör det naturligtvis. Frågan de ställer sig är naturligtvis varför de ska leva upp till de mänskliga rättigheterna, varför ska de kämpa för mänskliga rättigheter (ibland med vår hjälp både ekonomiskt och moraliskt) när vi som kräver det av dem själva struntar i dem? Varför ska Irak t.ex. vilja ha mer handel med Sverige, som handelsministern drömmer om, när vi inte kommer överens om hur man ska tolka avtalet om flyktingars återvändande?
I dagarna står vi inför ännu en flyktingtragedi i detta land. Nu är det burundiernas tur. Vecka 43 har cirkulerat en tid som den vecka de ska slängas ur landet och mycket riktigt. Nästa vecka ska det ske. Människorättsförsvarare, journalister etc. Alla ska de ut. Hur det sen går för dem bryr sig inte Sverige om. Blir de torterade, fängslade eller förföljda så tvår vi våra händer och säger att Burundis regering har skyldighet att skydda dem. Det är lätt att vara svensk migrationsminister.
