Kampen för ökad demokrati i Iran är knappast över trots regimens brutala metoder och det stora antal döda och fängslade som blir följden. Att människor gång efter annan går ut på gatorna i massor och demonstrerar mot regimen borde få både Ahmadinejad och väktarrådet att inse att det är dags att tvätta vaxet ur öronen och lyssna in vad det egna folket faktiskt säger. Att Iran inte lyssnar på övriga länder i världen är ju väl känt, förutom möjligen de nya vännerna i Latinamerika. Men där har åtminstone kvinnorörelser nu börjat stötta de iranska kvinnorna genom att protestera mot Ahmadinejads besök på kontinenten. Jag har aldrig förstått vad Chavez m.fl. ”socialistiska revolutioner” har för gemensamt med Irans ”religiösa revolution” (förutom oljan förstås). Inte minst när man tänker på synen på kvinnor i de båda systemen och synen på hur olika folkgrupper i landet ska behandlas.
Det känns som om regimen kommer att få ge sig så småningom. Frågan är bara hur lång tid det tar.
Några länkar
http://news.gooya.com/didaniha/archives/2009/12/098202.php
http://news.gooya.com/didaniha/archives/2009/12/098203.php
http://news.gooya.com/didaniha/archives/2009/12/098207.php
På senaste tiden hade vi fått positiva signaler om förbättringar i relationerna mellan den turkiska regeringen och kurderna. En orsak till närmandet var med all sannolikhet att det kurdiska partiet DTP vann med mycket bred marginal kommunalvalen i mars 2009. Häromveckan förbjöds dock partiet för att det inte tar avstånd från PKK på ungefär samma grunder som partiet Batasuna i Spanien som inte tog avstånd från ETA. Där slutar likheterna eftersom det inte går att jämföra PKK och ETA rakt av. Förutsättningarna i hemländerna är för olika och sättet att bekämpa de båda grupperna likaså. I Turkiet med militär – i Spanien med polis. Bara det visar att det handlar om två helt skilda företeelser.
I dagarna har Turkiet nu slagit till med full kraft mot DTP och häktat 80 demokratiskt valda borgmästare, andra politiker och människorättsförsvarare häktats som anklagas för terrorism. Det är det fjärde stora tillslaget mot kurdiska politiker sedan kommunalvalen 2009.
Det är omöjligt att förstå hur Turkiet tänker sig att tillslag av det här slaget mot folkvalda ska bana väg för ett slut på stridigheterna med PKK eller för en fredlig samvaro med kurderna i landet. Det går inte att å ena sidan tillåta kurdiska kanaler på TV och å den andra fängsla dem som väljer att tala sitt eget språk kurdiska på manifestationer.
Tänk om Erdogan! Du är helt fel ute!
