Hör och häpna. Det är svaret jag fick av migrationsministern när jag i dag debatterade Migrationsverkets projektet med förkortade handläggningstider i asylärenden.
Jag välkomnar förstås kortare tider och det är vad alla under många år hävdat att vi måste prioritera. Men vi sa inte att det ska ske på bekostnad av rättssäkerheten och utan att följa de lagar och regler riksdagen har stiftat. På en vecka torde det vara omöjligt för en handläggare att hinna med allt det som förarbetena till lagen faktiskt kräver. Och med den kortare tiden får de sökande i många fall inte ens tillgång till ombud trots att de har rätt till det. Det hinns inte med.
Redan i dag är det möjligt att avslå uppenbart ogrundade asylansökningar men frågan är var gränsen till uppenbart ogrundade ansökningar går. Räcker det med att det finns återvändandeavtal med landet i fråga?
Migrationsministern svarar sällan på de frågor man ställer. Han går till attack. I dag var den inriktad på att de rödgröna inte är överens. Men det är bara en tidsfråga.
Nästa vecka ska jag debattera den senaste burundiutvisningen. Alla fängslades direkt på flygplatsen fick vi veta. En kvinna lyckades komma därifrån och flydde vidare till Rwanda. En svårt sjuk man blev släppt tillsammans med sin fru när insulinet var slut och han blev för sjuk att ta hand om.
De burundier som utvisades tidigare är kvar i Uganda där de äntligen fått kontakt med UNHCR. De har blivit uppsökta av sina förföljare även där och förra veckan attackerades Joseph med syra och hela handen är sönderbränd. Snart är det bl.a. dags för en 6-åring att utvisas till Burundi.
Undrar om deras fall hade betecknats som uppenbart ogrundade? Sverige har tydligen en överenskommelse med presidenten att ta emot hemvändande flyktingar. Men någon orsak fanns det ju till att de flydde och till att de inte vågar vara kvar i Burundi efter utvisningen. För mig är sambandet mellan flykten och välgrundad fruktan som Genèvekonventionen utgår från solklar i dessa fall.
