I dag är det sista dagen för att skriva motion på regeringens skrivelse om biståndets resultat – tema miljö och klimat. Vi har förberett en motion att lämna in under dagen när alla miljöpartister i utskottet hunnit läsa och godkänna.
Men hur ska resultaten mätas? När är början och när är slutet av de enskilda projekten? Och är alla egentligen miljöprojekt eller är det så att miljö och klimat gynnas av projektet i sig? Svårt att svara på och inga svar ges heller i regeringens skrivelse. Snarare hade det varit konstigt om det gick att mäta exakt. Särskilt när regeringens fokus är på klimatanpassning och inte utsläppsminskning – som är lättare att mäta. Och man kan ju naturligtvis undra varför utsläppsminskning inte ska prioriteras i svenskt utvecklingsarbete? Det måste naturligtvis gå hand i hand med anpassningsåtgärder.
Regeringsskrivelsen visar upp några goda exempel men ägnar sen en massa ord på att kritisera resultatuppföljningen. Sida får kritik som vanligt. Alla länder och organisationer antas tycka att biståndsministerns redovisningsmodell är den bästa i världen och den som har en annan uppfattning riskerar att bli utan det stöd som tidigare gavs. Med pengarna kommer makten sa ministern en gång till oss i utskottet. Sverige är en stor givare till FN-organisationerna – då ska vi också bestämma är ministerns sätt att se det. Styrdokument, uppföljning och redovisning – även om administrationen blir så betungande att inga pengar blir över till verksamheten. Märkligt resonemang.
Gunilla Carlsson har lovat att fortsätta att reformera svenskt bistånd från grunden. Hur det kommer att se ut om hon får fortsätta att bestämma om biståndet kan jag naturligtvis ana mig till men det är inte en utveckling av svenskt bistånd som jag känner mig bekväm med.
Bistånd handlar om långsiktighet och ett ansvar i förhållande till andra länder och människor i världen. Vi kan inte ha en biståndspolitik som svänger hit och dit beroende på vilken regering vi för tillfället har. Bistånd handlar också om folkligt engagemang. Det engagemang som biståndsministerns pågående kampanj mot biståndet håller på att ta död på. Det sprids nu en bild av att biståndet är korrupt och att skattepengar försvinner, att svenska myndigheter är inkompetenta och frivilligorganisationerna likaså. Det är en bild jag inte delar. Problemet är att motbilden inte är lika synlig i media.
