Har ägnat de senaste dagarna åt att jobba med Los Verdes i Spanien och Katalonien. Dels för att delta i lanseringen av ett nytt grönt paraplynätverk och sen för att diskutera framväxten av främlingsfientliga partier. Snart har spanjorerna lokala val och de högerextrema krafterna är starkare än tidigare. Mitt råd till dem var att inte låta de främlingsfientliga ensamma föra dialogen med väljarna. Deras ”sanningar” behöver bemötas med kunskap och saklighet.
Samtidigt pågick demonstrationerna i Egypten för fullt och i skrivande stund är frågan om folket eller presidenten går segrande ur striden men oavsett om Mubarak lyckas klamra sig kvar har presidenten redan förlorat. Frågan vi bör ställa oss är snarare vad kommer härnäst. Om den spontana revolt som lockat så många verkligen ska leda till demokrati och frihet, minskad fattigdom etc. som är det människor kräver gäller det att de ledare som träder fram och kan ta över också tror på demokrati och frihet. El Baradei kan vara en sån ledare.
Och i Sverige är plötsligt vapenexporten på tapeten. Landet som predikar demokrati och mänskliga rättigheter överallt i världen är samtidigt ett land som tillverkar och säljer utstuderat dödliga vapen med syfte att döda så många som möjligt, med ett enda skott. Hur går det ihop? Vi säljer till länder som inte är i krig (USA t.ex.), vi har regler för hur vapnen får spridas vidare och ändå dyker de upp här och var i världen i tvivelaktiga händer. Vi säljer till regimer som inte är i krig men som inte respekterar invånarnas mänskliga rättigheter. Vi säljer till regimer som riktar vapen mot den egna befolkningen. Varför? Arbetstillfällen i Sverige är väl främsta anledningen. Har ställt en fråga till Bildt om just det.
