Nyss hemkommen från Moçambique där spänningarna mellan regeringspartiet och oppositionspartiet för närvarande är höga och människors oro för en eventuell eskalering av konflikten likaså läser jag om en i europeiska tidningar mer omskriven konflikt, dvs. Israel och Palestina.
Enligt palestinska myndigheter delar i dagarna de israeliska myndigheterna ut rivningsorder till tusentals palestinska hem i östra Jerusalem i områdena Ras Khamis och Ras Shahada. Uppemot 15 000 palestinier riskerar att inom kort bli hemlösa om israeliska myndigheter gör allvar av hoten. En moské och en nybyggd skola riskerar också, enligt BBC, att rivas. Sedan årets början har israeliska myndigheter redan rivit fler än 500 palestinska hem och egendomar i östra Jerusalem och på Västbanken. 862 personer har under 2013 blivit hemlösa, enligt UNOCHA (United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs). Enligt Israeli Committee Against House Demolitions har sedan den israeliska ockupationen inleddes 1967 minst 27 000 palestinska hem och byggnader förstörts.
Enligt statsminister Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring (17 september 2013) bygger ”Sveriges utrikespolitik på en bred samsyn i Sveriges riksdag kring de värden som ligger till grund för FN:s deklaration och Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.” Samtidigt säger han att ”vårt engagemang för att Israel och ett Palestina ska kunna leva fredligt sida vid sida fortsätter. Vi stöder de återupptagna fredssamtalen och uppmanar bägge parter att avstå från provokationer som kan äventyra fredsprocessen.”
Det är onekligen hög tid att inte bara i ord stå upp för dessa värden och att när vi ständigt läser i tidningarna att den ockuperande makten Israel fortsätter att provocera världssamfundet med nya husrivningar och nya israeliska bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem så måste det också visa sig i den förda svenska utrikespolitiken!
Det är ett cyniskt spel som den israeliska regeringen håller på med och omvärlden tassar som vanligt försiktigt runt frågan om israeliska husdemoleringar och vill inte kalla det som sker för vad det i andra länder förmodligen skulle kallas, dvs. etnisk rensning. Vid de jugoslaviska krigen i mitten av 1990-talet reagerade världssamfundet med avsky, men det som pågår på de av israel ockuperade områdena möts mest av pliktskyldiga fördömanden. Men vad ska man kalla husdemoleringarna och tvångsförflyttningarna av palestinier om det inte kallas etnisk rensning? Det är inte en avslutad historisk händelse som pågick vid 1948-års arabisk-israeliska krig, utan det är en ständigt pågående omflyttningsprocess som pågår på ett annat folks territorium framtvingad av en ockupationsmakt.
(ev. reklam har inte jag beställt)
