Det var ju inte oväntat att det förr eller senare skulle bli sammandrabbningar mellan västsaharierna och ockupationsmakten Marocko. Marocko har med dagens angrepp förmodligen satt stopp för den fredliga kampen för att få till stånd den utlovade folkomröstningen om Västsaharas status som utlovats sedan så länge och som Marocko vägrat genomföra. De halvhjärtade förslagen på autonomi från marockansk sida parat med de dåliga livsförutsättningar de på naturresurser så rika västsaharierna tvingas leva under är en självklar grogrund för ökade konflikter – inte en acceptans av ockupationen. En ockupant som vill ha de ockuperades stöd, eller åtminstone inte motstånd, torde se till att inte göra skillnad mellan de olika folken. Ockupanten har ett ansvar för att ge de ockuperade drägliga levnadsförhållanden till att börja med. Det har inte Marocko gjort och det är därför inte ett dugg förvånande att det gått som det gått. Signalerna har funnits sedan flera år nu.
De drygt 22.000 som fanns i lägret manifesterade i huvudsak för sociala reformer. Självklart fanns det också personer som kämpar för självständighet – inget konstigt med det – och eventuellt fanns det någon som gjort något felaktigt – marockansk lag gäller. Det är dock svårt att hitta ursäkter för att bete sig som den marockanska militären gjort mot en så stor grupp människor om det handlar om att hitta några få.
Man undrar onekligen vad Marocko tror sig vinna på att genomföra detta angrepp samma dag som samtalen mellan Polisario och Marocko skulle inledas.
http://www.elmundo.es/elmundo/2010/11/08/internacional/1289225065.html
