I dag står det i DN att jag kör en bensindriven Hyundai och det är sant. Det var väl det mest uppseendeväckande som det gick att skriva om mig utifrån de frågor till kandidaterna som de ställde. Jag räknade med att fokus skulle bli just bensinbilen.
Som miljöpartist i stadsmiljö är det lätt att undvika denna uppseendeväckande fråga. Man behöver ju inte bil. Men för mig som landsbygdsbo har jag att välja på att flytta till sta’n eller till någon plats med bättre kollektivtrafik om jag ska slippa bilen. Alternativa bränslen finns i huvudsak i städerna, hos dem som inte behöver bil, medan landsbygdsbor ibland måste köra många mil för att ha chansen att tanka alternativt.
I mitt fall har vi på senare tid en etanolpump närmre än tidigare men jag vill faktiskt inte köra på etanol. Att etanol är bättre än bensin är självklart. Problemet för mig (och många andra) är att jag vill vara säker på att produktionen av etanolen inte skett på ett sätt som förvärrar situationen för fattiga människor i fattiga länder. Så länge jag inte har den garantin tillåter inte mitt samvete mig att byta till etanol. Jag väljer att köra bensinsnålt och så lite som möjligt för jag vill absolut bo kvar där i Axmar, som är paradiset på jorden.
Biogas är det bränsle som Miljöpartiet i Gävleborg sedan många år arbetar för att få igång en lokal produktion utav. Det går framåt. När den väl kommer blir det väl i sta’n, hos dem som inte behöver bil, som det blir möjligt att tanka men förhoppningsvis kanske också biogasen letar sig fram till motorvägsmackarna. Då blir det bara ca 2,5 mil för mig till ett bra alternativ till bensinen.
