I dag debatterade vi Afghanistan. Jag konstaterade att Vänsterpartiets Hans Linde erkände att Miljöpartiet är riksdagens mest pacifistiska parti och det stämmer. Att vi sen valde en annan strategi än vänstern för att faktiskt vara delaktiga i att avveckla den svenska stridande truppen och samtidigt öka de civila insatserna är en annan sak. Målet är detsamma men vägen är en annan.
Det finns två vägar att gå:
1) man kan välja att ingå i den breda överenskommelsen och därmed också kunna påverka hur innehållet i denna överenskommelse kommer att se ut över tid och
2) man kan välja att inte delta och därmed inte ha någon som helst påverkansmöjlighet.
De flesta i miljöpartiets riksdagsgrupp valde att delta för att kunna påverka övergången från militär till civil insats.
Alternativen i dagens omröstning var att rösta på om vi skulle lämna Afghanistan under början av 2013 (om omständigheterna tillåter det) eller om vi ska lämna senast 2014 (om omständigheterna tillåter det). Båda alternativen innebär att trupp ska fortsätta att finnas i Afghanistan under 2011 och det är vad dagens beslut i grunden handlar om. Nästa år i december tar vi ett nytt beslut för trupp 2012. Då förväntar vi oss att det kommer att finnas en strategi för hur övergången till civila insatser ska gå till. Den kommer sen att ligga till grund för mitt ställningstagande för truppen 2012.
Mer att läsa finns på Miljöpartiets hemsida. Mitt anförande finns på http://www.mp.se/templates/mct_177.aspx?number=233900
