Inget förvånar mig längre. Nu vill Sverige utvisa Musa Dogan till Turkiet, trots att han allvarligt sjuk flytt från fängelset i sitt hemland till Sverige och här beviljats politisk asyl. Man kan ju undra varför Sverige skriver under internationella konventioner om man inte följer dem. Att vi skulle sjunka så lågt som att skicka ut människor som faktiskt redan beviljats asyl – som ju inte är särskilt lätt här i landet nu – trodde jag faktiskt inte. Det är ett brott mot asylrätten. Genom att bevilja Musa Dogan asyl här i landet har vi också ett ansvar att skydda honom mot den förföljelse han i hemlandet utsätts för. Om Sverige skulle anse att Musa Dogan begått ett brott får han i så fall dömas enligt svensk lag. Men så är inte fallet. Det handlar istället om att Turkiet begär honom utlämnad för att avtjäna sitt straff där. Ett straff som knappast varit okänt för Migrationsverket vid prövningen av hans ärende. Därför är det svårt att föreställa sig att myndigheterna i Sverige nu anser att Musa Dogan egentligen är en brottsling som flytt ett rättvist straff och därför kan skickas hem. Den prövning Migrationsverket gör brukar vara nitisk och fäller hellre än friar. Migrationsverket är inte generösa med att bevilja asyl. Med tanke på Musa Dogans sjukdom och behandlingen av politiska fångar i Turkiska fängelser kommer han troligtvis att bli torterad och kanske avlider han långt innan han blir frisläppt med tanke på de 30 år som väntar honom. Den nuvarande regeringen har haft många synpunkter på fallet med de två egyptierna. Man kan fråga sig varför de går i samma fotspår?