Ännu en kongress. Denna gång i Dublin. Vi tar oss dit från Katalonien med bil och färja och sen vidare till Sverige med färja – bil – färja – bil. Det tog väldigt lång tid och blev lite dyrare än förväntat eftersom det var oklart med eventuella stormar så vi bokade allt i sista stund. Om vi hade litat på vädret hade vi tagit färjan direkt från Bilbao till Irland men sjösjuka är ju inte så kul så 30 timmar på havet kan vara lite för mycket. Det blev Cherbourg istället. Där tog resan bara 18 timmar.
Årets kongress var sig lik. Vi förhandlade om resolutioner, varav den om Israel/Palestina var den svåraste. EGP tog dock många steg i rätt riktning och årets resolution var mycket skarpare än tidigare. EGP brottas med Tysklands historiska känsla av skuld för vad deras dåvarande ledare utsatte judarna för under andra världskriget. En överväldigande majoritet var dock för att fördöma det övervåld som sker i Palestina i dag. Det finns inga ursäkter som håller. Med det ställningstagandet är EGP också mer i linje med övriga gröna partier i världen.
En annan viktig punkt på dagordningen var också val av ny styrelse. Fd generalsekreterare för Gröna Gruppen Vula Tsetsi blev vald till nytt språkrör tillsammans med Ciarán Cuffe. Benedetta De Marte generalsekreterare och Marc Giménez kassör. Därefter startade huggsexan om övriga platser och som vanligt är fanns en färdigförhandlad lista med namn vars delegationer i förväg lovat rösta på varandra och det ger föga utrymme för överraskningar. Vår svenska kandidat kom alltså inte in.
I år hade jag bjudit in Lizbeth Goodman, G100:s ledare för Care Economy, Disability Inclusiveness and Social Innovation Wing, att delta med sitt team första dagen i utställningsytan på kongressen. De lät mina gröna kollegor prova VR utbildningsmaterial, mm. Lizbeth ordnade också en fika för G100 och en workshop på universitetet, som jag tyvärr inte hade möjlighet att delta i.
Även Global Greens hade förstås en monter i utställningssalen och jag och Frank Sheridan, vår generalsekreterare, bemannade den i mån av tid mellan alla våra andra delegationsmöten, förhandlingar etc.
Sist men inte minst passade jag på att träffa min vän Grattan från tiden jag jobbade i Gröna Gruppen på 90-talet. Senast var några år före pandemin hemma hos oss i Madrona. Vindkraftsentreprenör och vi vaknade stilenligt upp mitt i en vindkraftspark (och där var inga störande ljud alls).
