Imorgon ska EU rösta om att slå ihop flera olika program för finansiering av utrikes- och utvecklingssamarbete. Det kan göra så att fokus skiftar från fattigdomsbekämpning till att värna EU:s egna intressen. EU:s biståndspengar ska inte gå till försvarsändamål eller till att stoppa flyktingar vid gränserna, skriver miljöpartisten Bodil Valero.
EU är världens största biståndsgivare. Unionen är en viktig aktör för arbetet med utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen. Nu ska många av EU:s program för finansiering av utrikes- och utvecklingssamarbeteslås samman till ett och samma instrument. Det nya instrumentet, NDICI (Neighbourhood, Development and International Cooperation), är tänkt att vara mer flexibelt och effektivt. Men sammanslagningen riskerar också att leda till att EU:s fokus i biståndsarbetet förflyttas.
Det finns en tydlig risk att sammanslagningen resulterar i att fokus skiftar från internationella målsättningar, fattigdomsbekämpning och utvecklingssamarbeten till EU:s egna geopolitiska intressen, som att styra migration, främja stabilitet i EU:s grannländer och främja EU:s egna handelsintressen. Det är egentligen svårt att se meningen med att slå samman flera välfungerande instrument till ett enda megainstrument, där gränserna mellan olika typer av insatser suddas ut.
NDICI har en budget på cirka 93 miljarder kronor. Det är en jättebudget, som om den används rätt kan göra mycket gott för utvecklingen i världen. Gröna gruppen – där Miljöpartiet ingår – har varit en av de mest aktiva spelarna i förhandlingarna och vi har också nått stora framgångar. Vi har krävt att största delen av den totala budgeten ska gå till områdena mänskliga rättigheter, utveckling och klimat och miljö. Det har givit resultat – samtliga områden ges rejäla medel.
Däremot innehåller förslaget också stora anslag till migration. Fokus ligger på hur NDICI kan användas för att motverka irreguljär migration och att stötta EU:s grannländer med ekonomiska medel för att hantera migrationsströmmar. Försvarsutbyggnad har också en egen post på 270 miljoner euro. Detta har vi arbetat hårt emot.
EU:s biståndspengar ska inte gå till att mota flyktingar vid gränsen. Inte heller ska biståndspengar användas för att finansiera försvarsändamål. Vi måste aktivt försöka hindra alla försök att ta medel från bistånd, mänskliga rättigheter och fredsarbete till annat, som migration och gränskontroller. Att betala EU:s grannländer för att de ska ta emot fler flyktingar och lägga större resurser på gränskontroller är inte det som skapar en medmänsklig migrationspolitik – det som behövs är lagliga vägar och mer samarbete inom EU.
Även om det finns positiva saker med NDICI är det uppenbart att många viktiga perspektiv riskerar att tappas bort. Vi får inte glömma att det är det långsiktiga arbetet som skapar verklig skillnad och som ökar våra chanser att uppnå de globala utvecklingsmålen. Vilka majoriteter som finns i parlamentet efter valet kommer med säkerhet att påverka förutsättningarna för ett fortsatt konstruktivt biståndsarbete.
Jag kommer aktivt att verka för att det nya utvecklingsinstrumentet följs upp och att viktiga perspektiv som till exempel jämställdhetsperspektiv, barnperspektiv och demokrati inte glöms bort. EU ska fortsätta vara en ledstjärna i världen i arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter.
