Det är märkligt att det ska vara så svårt att kalla saker för dess rätta namn. Vi har ett internationellt regelverk som definierar vad som är ett folkmord och ordalydelsen är glasklar. Ändå undviker världssamfundet kontinuerligt att faktiskt erkänna att det som sker och skett i olika länder faktiskt är att betrakta som folkmord. Inte ens de folkmord som begicks innan folkmordsartikeln kom till erkänns, som folkmordet på armenier m.fl. 1915.
Kemiske Ali är i och för sig dömd för folkmord i Iraks domstol, men här hemma vill regeringen ändå inte kalla Anfalkampanjen för folkmord. Innan regeringsskiftet brukade de borgerliga kalla det som händer i Darfur för folkmord. Inte nu längre. Nu ska vi istället tassa på tå för att inte reta upp regeringen i Khartoum – tyst diplomati kallas det för.
Gaza och folkrättsbrotten där. Där är det lite mer uppenbart att folkrättsbrott begåtts och pressen på Israel har ökat. Frågan är bara hur länge. Det senaste exemplet där vi ser människor slaktas är Sri Lanka där regeringen för att vinna slaget mot de tamilska tigrarna inte drar sig för att också döda de civila som finns i den s.k. säkerhetszonen.
Om världssamfundet inte använder sig av folkmordsartikeln och aldrig erkänner att brottet folkmord begås är den inte till mycken nytta. Vad ska vi med en lagregel till som inte används och som inte på något sätt avskräcker länder från att bete sig som regeringen i Sri Lanka gör just nu? En icke använd regel legitimerar snarare eftersom det finns andra och ännu grövre ageranden som inte kvalificerat sig för att bli kallade folkmord. Tröskeln är alldeles för hög.
