På samma sätt som Syrienkrisen tilläts fortgå utan nämnvärd uppmärksamhet från omvärlden i skuggan av Libyenkriget – som när det pågick hade både all mediabevakning och också världssamfundets gemensamma militära insats – pågår andra konflikter nu i skuggan av Syrien när de nu befinner sig i huvudfokus för världens och medias intresse. Men vad var det egentligen som hände efter Natos tillbakadragande från Libyen? Vem tog ansvar för vad alla de vapen som plötsligt rörde sig i området och över gränserna kunde ställa till med?
När jag ställde frågan på Natohögkvarteret under våren var svaret att de inte har något ansvar när insatsen väl är avslutad. Jag frågade inte utan en orsak. En tid innan Natobesöket hade jag besökt de västsahariska flyktinglägren i Saharaöknen nära gränsen till Mali. Där berättade SADR:s (den västsahariska republiken) försvarsminister om den mycket stora osäkerhet som präglar Sahara i dag pga av alla de vapen och de människor som i efterdyningarna av Libyenkriget passerar gränserna åt ena eller andra hållet. Till det ska läggas olika beväpnade grupper, bl.a. terrorgrupper, den narkotikasmuggling som sedan länge pågått i området och som i sig är ett stort säkerhetsproblem, och inte minst det Tuareguppror som pågått från och till under många år och som också var orsaken till statskuppen i Mali.
Knappast trodde väl de militärer som tog makten i Mali i protest mot att de inte fick tillräckligt stöd att bekämpa just tuaregerna att situationen skulle bli den totalt motsatta pga det maktvakuum kuppen orsakade. Och knappast trodde väl tuaregerna å sin sida att deras nya partner, islamistgruppen Ansar-al-Din istället skulle ta över hela makten själva i det ”nya landet”. Och nu står vi där igen i en situation som närmast för tankarna tillbaka till tiden för talibanstyret i Afghanistan. Raserade världsarv och en extrem tolkning av islam. Hur kommer livet att bli nu för tuaregkvinnorna kan man fråga sig? Kvinnor som hittills haft en stark ställning i sina samhällen.
För mig är det solklart att utvecklingen i Mali kunnat ske tack vare, eller snarare pga, att insatsen i Libyen inte såg till helheten. Fokus låg på att få bort Gaddafi och när det var gjort var vi klara. Kvar finns nu privata säkerhetsbolag som ska hjälpa till att hålla ordning. Men vem tar ansvar för konsekvenser på andra sidan gränsen?
Är det så att vi bara klarar en kris, eller ett krig, i taget? Och är det någon som tänker på vilka konsekvenser ett underlåtande att agera eller en illa avslutad militär insats innebär i förlängningen? Vem tar ansvar för tiden efter kriget, eller för att inte ha agerat i tid?
