Nobels fredspristagare Aung San Suu Kyi är äntligen efter 15 år frisläppt och det är naturligtvis en glädjens dag både för alla hennes anhängare i Burma och för alla dem som utanför landets gränser arbetat för hennes frisläppande. Aung San Suu Kyi är en symbol för den fredliga kampen för demokrati och mänskliga rättigheter och frisläppandet känns som en liten ljusglimt i det mörker som den fredliga kampen för demokrati och mänskliga rättigheter runtom i världen lever i.
Demokrati är dock inte med dagens frisläppande något vi kan se fram emot i Burma på länge än. Vägen dit kommer att vara lång och med många hinder på vägen. Med en miljon anhängare (enligt TVE) som väntat vid grindarna på frisläppandet är det en klar signal till regimen att denna tålmodiga opposition har starkt stöd och att de vågar visa det. Frågan är därför om dagens glädje kommer att hålla i sig eller om regimen snart hittar på några nya sätt att sätta fredspristagaren i husarrest.
Vid munkarnas uppror för några år sedan trodde jag att regimens fortsatta tid vid makten var räknad men jag hade så fel. Så nu väntar jag in regimens nästa drag innan jag spekulerar i vad som händer härnäst.
