Firar årets internationella kvinnodag med att ta hand om mig själv, vara ledig med andra ord. Vad kan väl vara bättre för just mig just i dag efter en väldigt hektisk månad med få pauser att hämta andan. Njuter av stillheten i Axmar Bruk, solen skiner och snön smälter så sakteliga i trädgården. Än så länge ligger ett tjockt snötäcke runt huset och isbana på uppfarten men förhoppningsvis hinner våren i fatt och smälter bort åtminstone isen.
Sen sist jag skrev har jag dock träffat många fantastiska kvinnor. Jag reste bl.a. till Centralafrikanska republiken och träffade den kvinnliga presidenten och den kvinnliga försvarsministern samt en kvinnlig parlamentariker som omvandlat sitt hem till en mottagning för våldsutsatta kvinnor i ett av huvudstadens mest våldsamma kvarter.
Jag reste också till de västsahariska flyktinglägren utanför Tindouf i Algeriet och träffade motsvarigheten till våra regionfullmäktige, varav minst hälften var kvinnor. Åkte vidare till deras historiska museum och diverse kulturskolor med den kvinnliga regionfullmäktigeordföranden och lunchade sen med den kvinnliga kulturministern.
Runtom i världen tar kvinnor alltmer plats. Det går sakta framåt. För vissa går det istället bakåt. På listan över kvinnorepresentation i världens parlament har t.ex. Sverige halkat ner från en andraplats efter Rwanda till femte plats och det är inte bra. Värst tillbakagång i dag är nog situationen för kvinnorna i krigets Syrien och Irak där kvinnor tillfångatas, säljs och utnyttjas som sexslavar. Mina tankar går i dag allra mest till dem.
