Minnesdagen av det Armeniska folkmordet i Turkiet 1915

I dag är en viktig dag för många invånare i Sverige och resten av världen. Det är nu hundra år sedan en stor grupp armenier, assyrier/syrianer/kaldéer, greker och andra minoriteter utsattes för folkmord. Minnesdagen av detta fruktansvärda folkmord uppmärksammas i dag med olika aktiviteter runt om i Sverige. Även utanför Europaparlamentet hölls det en stor demonstration.
Hittills är det 25 stater i världen som offentligt kallar händelsen folkmord, däribland Sverige, som 2010 i riksdagen röstade för ett erkännande av det armeniska folkmordet med en mycket knapp majoritet, trots att ingen egentligen ifrågasatte att det rörde sig om folkmord. Oenigheten handlade om det var riksdagen som skulle uttala sig i en sådan fråga.
Det råder dock ingen tvekan om att frågan är känslig. Trots den långa tidsdräkten sedan folkmordet, är frågan mer aktuell nu än någonsin, särskilt för den stora gruppen assyrier/syrianer/kaldéer i Sverige, som har kämpat för ett erkännande under många herrans år. Ett erkännande skulle för dem innebära rättvisa och försoning. Ett erkännande skulle innebära att hedra de liv som gick till spillo och respektera efterlevandes förlust och sorg.
Det sista steget i ett folkmord brukar vara att förneka att det inträffat. Därför räcker det inte att andra länder erkänner folkmordet när inte Turkiet gör det. Nu vid 100-årsminnet är det ett gyllene tillfälle för Turkiet att ta sitt ansvar, dvs att sluta förneka historien och erkänna det som faktiskt hänt. Inget kan ge drabbade tillbaka det de förlorat eller ändra det förflutna men det skulle bidra till försoning och fredlig samexistens och bidra till läkningsprocessen hos de drabbade grupperna.