Riksdagsåret har börjat i ilfart med partimotionsskrivande, riksdagsgruppsmöten och nu en första utskottsresa till Vilnius till EU-gemensamt utrikes- och försvarsutskottsmöte. Först om två veckor börjar det formella arbetet i och med riksdagens högtidliga öppnande.
Hösten kommer att vara lika hektisk som de senaste veckorna. Den stundande eventuella attacken mot Syrien oroar med tanke på vad det kan få för konsekvenser för civilbefolkningen och för upptrappningen av våldet i hela regionen. Det skulle vara så enkelt om det verkligen var så att ett militärt ingripande kunde få ett slut på allt lidande men tyvärr är det ju inte så. I dag pågår allas krig mot alla och en mängd nationaliteter finns på plats i olika grupperingar. Hjälpsändningar till nödställda når inte fram och flyktingar släpps inte alltid ut. Att Migrationsverket ändrat inställning till de syriska flyktingarna är en tydlig indikation på att konflikten anses vara i ett sådant skede att ingen kommer att kunna skickas tillbaka på väldigt länge. Att världen agerar och ställer de ansvariga för attacker med kemiska vapen och andra krigsbrott till ansvar är ett måste, oavsett förövare. Låsningarna i FN måste vi komma förbi.
I skuggan av andra stora världshändelser skapar katalanerna en mänsklig kedja den 11 september (Via Catalana), inspirerad av Baltikum, för att visa Spanien och världen att de har rätt att själva bestämma sin framtid. En folkomröstning är planerad 2014 där de boende i Katalonien fritt ska få uttrycka om de vill vara del av den spanska staten även i framtiden eller en suverän stat. Runtom i världen har katalanerna den senaste tiden i mindre eller större grupper gjort detsamma. Själv deltog jag i Stockholm 1 september och kommer att befinna mig i Barcelona den 11:e.
Utvecklingen är minst sagt intressant att följa, som jag gjort i många år. Det är som en våg som vuxit till sig till en tsunami. Frågan är hur Spanien tänker sig att få katalanerna att rösta att de vill vara kvar i Spanien? Att bara säga att de inte får folkomrösta duger inte.
