Vem kunde tro att man år 2019 skulle få se en valkampanj i Europa där ett partis huvudfråga är att ta bort landets lag om våld mot kvinnor? Vem kunde tro att parlamentets talman, som representerar Europas alla invånare, skulle hylla Mussolini på ett möte? Vem kunde tro att EU-länder skulle inskränka pressfriheten, yttranderätten, aborträtten, domstolarnas oberoende? Jag trodde det inte – men det är den situation vi befinner oss i i dag.
Vi ser en framväxande högerextremism och en återuppstånden fascism och en utveckling där demokratins principer backar i flera av EU:s medlemsländer där högerextrema, reaktionära eller korrupta partier fått makten.
I Polen fifflas det med domstolsväsendet, i Ungern finns inte längre en fri media och universitet läggs ned, i Italien ser det högerextrema regeringspartiet Lega ut att bli största parti i EU-valet och i Spanien, där ett nytt högerextremt parti nyligen tagit plats i parlamentet, fängslas politiska motståndare.
Även i Sverige har debatten hårdnat. Kristdemokraterna och Moderaterna har öppnat upp för att samarbeta med Sverigedemokraterna och tonen blir alltmer reaktionär. I retoriken delas vi medborgare upp i grupper som uppmuntras att ogilla varandra.
De högerextrema och högerpopulisterna i Europa försöker samla sig och driver därför de traditionella konservativa partierna längre åt höger i ett försök att behålla sina väljare – men vem vill ha kopian när man kan få originalet? Inför det stundande EU-valet finns en överhängande risk att vi får en tydlig majoritet i Europaparlamentet bestående av de konservativa och extremhögern.
Det skulle inte bara innebära att Europa sluter sig mot omvärlden och vägrar flyende människor skydd, eller att utvecklingen för våra demokratiska rättigheter, jämställdheten, antidiskriminering och rättsstaten begränsas. Det skulle sätta en taggtrådsbeklädd betongmur i vägen för den angelägna reformoffensiv för omställning som klimatkrisen kräver. Det skulle innebära en majoritet för begränsningar av aborträtten, pressfriheten, yttrandefriheten, domstolarnas oberoende etcetera.
Men det finns de som gör motstånd. Samtidigt som det mullras från höger, rullar en grön våg genom Europa. I Tyskland, Nederländerna och Finland går de gröna framåt. I land efter land har klimatdebatten med understöd av Greta Thunbergs ungdomsgeneration växt till en kraft som skakar om och ger ny energi till debatten om vår tids viktigaste fråga – klimatet.
Valet den 26 maj handlar om två avgörande frågor. Den första är just klimatet eftersom det är oerhört bråttom om vi ska nå 1,5-gradersmålet och den andra är att värna demokratin eftersom den är i stor fara. Det duger därför inte att ligga på soffan i det här valet oavsett vad man tycker om EU. Den majoritet vi får där påverkar oss alla varje dag. De lagar som stiftas där gäller ju också här.
Därför behöver alla vi demokrater mobilisera för att få ett parlament fyllt av demokrater som sätter klimatfrågan och mänskliga rättigheter högst på dagordningen.
Vi behöver partier och politiker som tydligt står upp mot de politiska grupper som strävar bakåt vad gäller både rättigheter och klimatpolitik. Den Gröna Gruppen är mitt självklara val. Varför ta kopian om man kan få originalet?
