Trots att de slutgiltiga officiella valresultaten presenteras först på fredag, så har Erdogan redan utropat sig till segrare i gårdagens presidentval i Turkiet. Även i parlamentsvalet så ser ”Folkets Allians”, en koalition bestående av Erdogans parti AKP och det högerextrema MHP, ut att stå som segrare med över 50 % av rösterna.
Valresultatet betyder att Erdogan nu kommer få ytterligare makt och befogenheter. Presidenten ges nu kontroll över Turkiets rättsväsende utan någon kontrollmekanism, vilket i praktiken kan göra honom till en envåldshärskare.
Vi har sett gång på gång under valrörelsens gång hur upplägget inför valet inte varit rättvist. Valet har inte hållits under fria och rättvisa omständigheter, tvärtom har det präglats av ojämlika villkor och mycket svåra omständigheter för oppositionella. Internationella valobservatörer som sänts ut för att observera valet men setts av regimen som Erdogan-fientliga har också tvingats vända i passkontrollen på flygplatsen i Ankara.
Erdogan har använt det undantagstillstånd som sedan kuppförsöket i juli 2016 rått i Turkiet till sin fördel i kampanjandet inför valet. Media har stått under strikt kontroll, journalister och meningsmotståndare har fängslats, och bland annat så har flera pro-kurdiska tidningar och radiostationer tvingats stänga ner. I de kvarvarande hårt kontrollerade medierna så har oppositionella getts mycket litet eller inget utrymme alls.
Det är glädjande att det pro-kurdiska partiet HDP klarat 10 % spärren för att komma in i parlamentet, om de preliminära resultaten stämmer. Detta trots att HDPs ledare Selahattin Demirtaş tvingats kampanja från fängelset eftersom han suttit fängslad utan rättegång i 20 månader. I Sydöstra Turkiet där HDP har sin väljarbas har man också försökt försvåra för människor att rösta genom att bland annat flytta vallokaler flera mil så att alla inte ska kunna ta sig dit. HDPs anhängare har också systematiskt hotats och trakasserats.
Även om Erdogan nu vunnit valet så har en stor del av det turkiska samhället, nästan 50 %, röstat på partier som är emot hans allt mer auktoritära styre av landet. Den delen av Turkiet får vi inte glömma bort eller sluta stötta.
