I dag har riksdagen efter en lång debatt beslutat att ge regeringen i uppdrag att erkänna folkmordet på armenierna m.fl. och att regeringen också ska arbeta för att FN och Turkiet gör detsamma. Men tänk att det satt så långt inne, även för dem som själva varit med och undertecknat motionen om att göra det. På alliansföreträdarna lät det nästan som om vi i riksdagen inte alls får befatta oss med utrikesfrågor eftersom det är regeringens bord. Jag blev tvungen att påminna om att det är vi i riksdagen som är folkvalda och att regeringen är regering på riksdagens uppdrag, på majoriteten i riksdagens uppdrag. Det är riksdagsledamöterna som är direkt valda att företräda folket, att tycka, föreslå och diskutera. Regeringen är den verkställande makten.
Debatten kom mest att handla om formfrågor, dvs. om det är rätt eller fel att riksdagen yttrar sig i frågan och i lite mindre grad om ett svenskt beslut försvårar eller underlättar försoningsprocessen. Att det faktiskt handlar om en händelse som om den inträffat i dag skulle betecknats som folkmord var de allra flesta överens om. Så vad var problemet? Varför inte kalla saker vid dess rätta namn.
Personligen är jag övertygad om att det bästa sättet att nå försoning är att faktiskt erkänna och be om ursäkt, å i detta fall förfäders vägnar, för att sen kunna gå vidare. Att hoppas att tiden läker alla sår funkar inte.
Även frågan om erkännande av Västsahara var uppe till debatt men i den frågan fick vi inga i alliansen med oss i nuläget.
Den som vill lyssna på hela debatten kan göra det på: http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=search&search_freetext=&search_parlamentary_session=2009%2F10&search_type=%C3%84rendedebatt&search_committee=&search_speaker=&search_party=&search_sdate1=2010%2D03%2D11&search_sdate2=2010%2D03%2D11&rpage=0
