Debattartikel i Göteborgsposten den 11 november 2018
Glöm Brexit. Den verkliga faran mot EU:s överlevnad är den värdekris som hotar att slita sönder EU-samarbetet. Nu behöver unionen storsatsa på föreningar, myndigheter och företag som jobbar med att främja demokrati och rättsstatens principer i medlemsländerna, skriver Bodil Valero (MP)
Bland det första som står i Lissabonfördraget är att “unionen ska bygga på värden”. Demokrati, jämlikhet, rättsstatens principer och de mänskliga rättigheterna är EU:s fyra hörnstenar. Ändå har vi på sistone sett hur politiker i EU-land efter EU-land tar över domstolar och media, trakasserar minoriteter och meningsmotståndare och sprider skräck för människor på flykt. Det här menar jag är en värdekris: att medlemsländer skriver på fördragen men väl inne i unionen struntar de i EU:s grundläggande fundament. Det har också blivit tydligt att EU saknar tillräckliga verktyg för att komma till rätta med de här länderna.
Visserligen har såväl Polen som Ungern skrivit historia genom att bli de två första medlemsländerna som testas under ”atombomben”, det vill säga artikel 7-förfarandet som kan leda till att länderna mister sin rösträtt i Europeiska rådet och ministerrådet.
Men ”atombomben” är ett trubbigt vapen. Tanken var att det skulle räcka med hotet om förlorad rösträtt för att få länder att följa de överenskommelser som EU bygger på. I stället ser vi att atombomben snarare skrämmer andra EU-länder från att agera – nästan ett år efter att artikel 7-förfarandet aktiverades mot Polen har ministrarna fortfarande inte lyckas enas om att ta till sanktioner. Om dessa ändå kommer till skott är risken stor att hela EU exploderar.
Redan i dag driver ledarna i Polen och Ungern kampanjer mot halmgubben ”Bryssel” som ett sätt att elda på sin väljarbas.
I Bryssel diskuteras nu andra förslag, som att strypa flödet av EU-pengar till länder där domstolsväsendet inte längre anses vara fritt. Det är en utmärkt idé som borde ha genomförts för länge sedan; i dag riskerar även det att fasta i ministerrådet, där allt fler stolar innehas av ”illiberala demokrater”.
En annan idé handlar om att EU ska börja jobba förebyggande och vid sidan av piskor erbjuda morötter till medlemsländerna så att de inte börjar bryta mot grundläggande värderingar. En sådan morot är att unionen går in och aktivt stödjer föreningar, myndigheter och företag som jobbar med att främja demokrati och rättsstatens principer i medlemsländerna. Det kan handla om kommuner som jobbar mot främlingsfientlighet, journalister som utreder korruption eller människorättsorganisationer som granskar makten.
I somras blev jag utnämnd till EU-parlamentets ansvariga för att förhandla fram hur ett nytt stödprogram för de värden som EU bygger på kan utformas. I maj föreslog EU-kommissionen, inom ramen för EU:s långtidsbudget 2021-2027, att sådan hjälp kan ges via program som i dag stödjer europeiska paraplyorganisationer, vänorter och andra projekt som syftar till att bygga pro-europeiska stämningar. Men då är risken stor att bara en liten summa pengar går till ”värdestöd”. Jag har därför lagt förslag om att skapa ett helt nytt program där stöd till demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande mänskliga rättigheterna står i centrum.
Jag vill även att en miljard euro ska öronmärkas för ändamålet. EU behöver satsa på programmet om det ska göra skillnad. En miljard euro är ändå bara hälften av det EU lägger på demokratistöd i de fem länder som just nu förhandlar om att gå med i unionen. Det är bra att EU stödjer demokratin i våra grannländer. Men ska vi vara trovärdiga i frågan behöver vi göra rent i eget hus och satsa även på vår egen demokrati.
Slutligen behöver det bli mycket lättare att söka pengarna, i dag kan EU:s byråkrati ta knäcken på små organisationer.
Förhandlingarna om formerna för det nya programmet pågår och jag hoppas att vi innan valet till EU-parlamentet i maj kan enas om ett omfattande stöd.
Det är inte Brexit som är EU:s största utmaning. EU kan leva utan Storbritannien. Men samarbetet funkar inte om vissa medlemsländer tar över domstolar, sprider rädslor och vägrar leva upp till de gemensamma beslut de en gång var med och antog – kort sagt, om EU inte längre grundar sig i rättsstatens principer.
Värdekrisen är ett faktum. Det är dags att satsa på de värden som utgör EU:s byggklossar – och vi behöver vara redo att betala för det.
Bodil Valero (MP)
EU-parlamentariker
