Christofer Fjellner (M) är djupt oärlig när han framställer handelspolitik som ett binärt val. För eller mot? Ja eller nej? Handel eller inte? Det är inte så konflikterna ser ut, vare sig på ett principiellt plan eller i varje enskilt fall.
Frågeställningen är: Hur ska handeln se ut? Vilka är utgångspunkterna när vi inleder handelsförhandlingar? Låt mig förtydliga genom några av de exempel som Fjellner berör i sin attack på MP i SvD i dag.
När det gällde att inleda handelsförhandlingar med USA röstade parlamentet 2013 om en resolution där man uttalade sig om vad förhandlingarna bör ta hänsyn till. Gröna gruppen lade bland annat förslag om att vi önskar god insyn i förhandlingarna och att handelsavtalet inte ska hindra USA eller EU att anta strängare miljöregler än vad som anges i avtalet. Det handlar inte om att vara för eller emot förhandlingar. Det handlar om vad förhandlingarna ska innehålla.
Vad gäller handelsavtalet med Korea så valde Carl Schlyter och Isabella Lövin att inte rösta för det eftersom det tvingade Korea att överge sina hårdare utsläppskrav på bilar.
Tvärtemot vad Fjellner påstår har min tidigare kollega Isabella Lövin röstat FÖR att underlätta handel med Pakistan (Emergency autonomous trade preferences for Pakistan. 13 sept 2012). Detta har också Isabella Lövin skrivit om på sin blogg.
Fjellners dunkla exempel syftar på något annat, nämligen en omröstning i december 2013 om det s.k. GSP – Generalised Scheme of Preferences. Detta system ger ett antal av världens fattigaste länder fördelaktig tillgång till EU:s marknad genom att dessa länder får exportera många produkter till EU tullfritt.
Det Miljöpartiet och den Gröna partigruppen motsatte sig var inte avtalet med Pakistan i sig, utan proceduren för det här ärendet. EU-kommissionen hade nämligen buntat ihop tio olika länder i ett och samma paket, inklusive Pakistan och Burma. Detta gjorde att parlamentet tvingades till att ta ställning till länder med helt olika förutsättningar i samma omröstning.
Detta var väl värt att slåss emot eftersom det slår hål på den rätt till granskning som Europaparlamentet nyligen har fått i Lissabonfördraget. Det var därför gröna gruppen röstade nej till förslaget. Både Pakistan och Burma fanns med i samma ärende (s.k. delegerad akt).
Parlamentet röstade för övrigt om flera olika resolutioner samtidigt. Miljöpartiet röstade för en resolution som sade att varje land skulle behandlas var för sig, men denna resolution föll.
Miljöpartiet har alltså inget emot handelslättnader för Pakistan. Jag kan också nämna en resolution som handlar om Pakistan och handel och om att hjälpa Pakistan efter översvämningarna i juli/augusti 2010. EU-kommissionen presenterade då ett förslag på införande av s.k. brådskande autonoma handelsförmåner för Pakistan. Man skulle ta bort tullar på vissa produktlinjer, framförallt textil (som utgör mer än 70% av Pakistans export). Förslaget hade väldigt stora brister, bland annat gav det inte Pakistan tillräckligt stora möjligheter att skydda sina gryende industrier. Men trots detta valde Isabella Lövin och gröna gruppen att rösta för det här avtalet.
I fallet med Burma röstade EU-parlamentet om handelsförmåner för Burma i maj 2013. De fattigaste länderna i världen har tullfri, kvotfri tillgång till EU:s marknad för allt utom vapen. 49 länder finns med idag, de fattigaste länderna enligt FN.
Burma finns med på denna lista men på grund av upprepade brott mot internationell arbetsrätt, bland annat tvångsarbete, upphävdes handelsförmånerna. Nu har handelsförmånerna återinförts, vilket var det som parlamentet röstade om i maj 2013. Här var det dels ett lagstiftande betänkande om att upphäva de allmänna tullförmånerna samt en icke lagstiftande resolution som går in mer på arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och liknande i Burma.
Gröna partigruppen lade ändringsförslag som gick ut på att man skulle införa en övergångsperiod på 18 månader för att stödja och övervaka de framsteg som görs av myndigheterna vad gäller mänskliga rättigheter, eftersom rapporter från bland annat Human Rights Watch och FN:s övervakningsorgan har visat på fortsatta problem med bland annat tvångsarbete och andra brott mot de mänskliga rättigheterna.
Eftersom dessa ändringsförslag föll – främst på grund av motstånd från EPP-gruppen som Fjellner tillhör – röstade gröna gruppen i slutomröstningen nej till att ge Burma handelsförmåner.
Allt som allt arbetar Miljöpartiet för att göra handeln så rättvis som möjligt. Vi vill att handelsrelationer ska ta full hänsyn till fattiga människors perspektiv och mänskliga rättigheter. Att Miljöpartiet skulle vara emot handel är fullständigt nonsens.
Handelsfrågor handlar om fler överväganden än för och emot. Det känner Fjellner till och det borde även de som okritiskt sväljer hans ogrundade påståenden ta och tänka på.
