Vi har firat Reyes (dvs. de tre vise männen som spanjorerna kallar för de tre magiska kungarna) och helgen till ära gjort en pepparkakskrubba. Ett samarbete av Pau, Rayan, Alba, Iker och Terri. Stjärnan över Betlehem blev dock i brist på tak över krubban placerad i marknivå och syns inte.
Medan vi tittade på hur Reyes skred fram med sina kameler, pager, herdar och allehanda andra figurer (levande gäss med julkulor runt halsen t.ex) längs Madrids gator på TV:n vandrade kungarna i julkrubban på övervåningen mot krubban med hjälp av Alba och Iker. På morgonen låg det paket i skorna och kamelerna hade ätit upp all mat vi lämnat åt dem. Måste ha tagit lång tid att ta sig från Madrid till Axmar Bruk på kamel.
Nu är Reyes över och ingen har börjat äta på krubban så vi får väl ha julgransplundring. Det är perfekt för mig som älskar att ha gäster att ha flera traditioner i familjen att fira. Det blir en anledning att träffas igen och igen och för alla småttingar i familjen att få del av båda sina kulturer. I min familj är vi dessutom en salig blandning av en massa kulturer och religioner vilket gör det ännu mer spännande och ger ännu fler helger som ger anledning att mötas och äta något gott tillsammans.
Och nu när alla åkt hem är det bara julgransplundringen kvar med andra ord. Kanske läge att bjuda in grannarna. Om inte annat så brukar Nikita, grannens hund, gilla bjudningar.
