Det har nu gått lite mer än ett år sedan den bilaterala vapenvilan i Colombia. Den 29 augusti 2016 markerade slutet på en utdragen och blodig kamp mellan FARC-gerillan och den colombianska staten. Den här veckan deltog jag i en konferens i Europaparlamentet om fredsavtalet i Colombia tillsammans med OIDHAC (Oficina Internacional de los Derechos Humanos Acción Colombia), ett antal colombianska människorättsaktivister och ledamöter från andra partigrupper.
Vi diskuterade hur det går med genomförandet av fredsavtalet, om olika projekt och vilka problemområden som finns. Bland annat så var statsvetaren Juan Pablo Guerrero på plats och talade om jordbrukets och gruvnäringens roll i regionen Choco och Jomary Ortégon från organisationen CAJAR berörde ämnet gottgörelse och rättvisa till offren för konflikten.
För en långsiktig fred krävs att Colombia också når en uppgörelse med ELN-gerillan och minskar grogrunden för rekrytering till olika paramilitära och kriminella gäng. Konflikten och problemen tar ju inte slut i stunden några aktörer lägger ner vapnen när landet är fullt av andra våldsbenägna grupper. För en långsiktig fred krävs hårt arbete med återintegrering av forna kombattanter, minskad fattigdom och social utsatthet förutom satsningar på försoning. Annars kommer konflikten garanterat tillbaka. Men genom att implementera fredsavtalet ges en möjlighet att åtgärda många av de problem som gav upphov till konflikten från första början.
Som i de flesta krig har också sexuellt våld använts i krigföringen. I Colombia har till exempel över 20 000 fall av sexuellt våld anmälts i samband med konflikten. Vid mitt senaste besök i Colombia besökte jag ett biståndsprojekt som tar sikte på just dessa kvinnor, och ibland män, som stöttar varandra att läka de djupa sår den typen av krigföring ger. Att se till krigets offers psykiska och fysiska hälsa är också avgörande för att gå vidare i fredsarbete.
Det är nu av allra största vikt att vi i EU och resten av världen inte tror att allt är frid och fröjd i Colombia och vänder bort blicken. Fortfarande mördas människorättsförsvarare, fortfarande är våldet vardag. Vi måste på alla sätt fortsätta att stötta den colombianska fredsprocessen, speciellt med tanke på det kommande valet i maj nästa år. Det finns starka krafter som inte vill ha försoning eller framförhandlad fred.
