På bilden Karin Strandås, Max Andersson, Bodil Ceballos, Frank Habineza och Peter Rådberg.
I dag har vi haft en träff med Frank Habineza som är partiledare för de Gröna i Rwanda. Han berättade för oss om alla de hinder som det styrande partiet (typ enda partiet) sätter upp för dem så att de inte ska kunna registrera sitt parti. I augusti bildade de partiet efter att tidigare ha varit aktiva som miljörörelse under en längre tid. Det var så vi lärde känna dem för några år sedan. Nu har de försökt att få tillstånd att registrera partiet, vilket är nödvändigt för att kunna ställa upp i val, 5 gånger redan men varje gång händer något som kullkastar planerna. Antingen har de inte alls fått tillstånd att ordna registreringskongressen, eller så dras tillståndet in i sista sekund, eller ….
Vid ett tillfälle infiltrerades mötet av utomstående som ställde till bråk som fick till följd att polisen beordrade en stängning av kongressen istället för att köra ut bråkstakarna. I efterhand försöker de få människor att tro att det handlat om interna konflikter i partiet.
Det behövs 200 personer för att registrera partiet. Vid det första tillfället var de 1200. Många av dem är avhoppare från det styrande partiet och det är bl.a. där skon klämmer. Ordentligt dessutom. Men vem sa att tillhörighet till ett parti är för livet? Om det styrande partiet inte uppfyller det de lovar sina medlemmar är det inte konstigt att de väljer ett annat och mer demokratiskt parti.
Rwanda är det land i världen som har flest kvinnor i sitt parlament. Sverige kommer på andra plats. Det är naturligtvis ett föredöme för resten av världen men i övrigt verkar det inte vara mycket bevänt med demokratin. Ett annat oppositionsparti lyckades bildas för tre månader sen men har också stora svårigheter.
Frank är egentligen på väg till Köpenhamnsmötet men tvingas förmodligen åka hem i förtid eftersom ännu en av hans partimedlemmar fängslats. Hon är bara en i raden av alla dem som kidnappats på öppen gata eller lurats att göra någon felaktighet som gett polisen anledning att fängsla dem.
Sverige ger demokratibistånd till Rwanda. EU ger bistånd till valkommissionen. Demokratibistånd och bistånd till valkommissionen bör i rimlighetens namn leda till fria och rättvisa val och möjlighet för politiska partier att samexistera. Så som situationen ser ut för de Gröna och det andra oppositionspartiet i dag tyder det på allt annat än att demokrati och demokratiska principer råder i Rwanda.
SIDA och EU måste hålla ögonen öppna!
