En kvinnlig revolution

I dag på den internationella kvinnodagen tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som inte lever i krigets Syrien och att jag slipper uppleva grymheter jag inte ens kan drömma om. Förutom krigets fasor, att leva i ett samhälle som generellt förtrycker kvinnor. Jag är också lyckligt lottad som slipper gifta mig med en som våldtagit mig så han slipper straff. Nu under kriget när det saknas ett fungerande rättsväsende, är kvinnor särskilt utsatta för brott. De utsätts för systematiska våldtäkter, tas som krigsfångar och säljs som slavar på gatan.

Men i detta omänskliga samhällsklimat har en alternativ syn på kvinnans roll i samhället vuxit fram, som en motreaktion mot Daesh terror. Kvinnor har gått samman för att bilda militära grupper med syfte att skydda sig själva och bekämpa det rådande kvinnoförtrycket. Målet är att bekämpa extremistgruppers våld mot kvinnor och då främst Daesh. Det finns flera olika förvarsgrupper bestående av enbart kvinnor, bland annat kurdiska YPJ (Women’s Protection Unit) och assyriska/syrianska/kaldéiska HSNB (Bethnahrin Women Protection Forces) i Syrien och Irak.

Kvinnor som är med i rörelsen berättar om hur de tidigare bara vågade prata om kvinnors svåra situation i slutna rum. Genom de militanta grupperna har kvinnor fått ett forum för att diskutera kvinnlig frigörelse. Trots den militära formen på detta samarbete, är huvudsyftet att kvinnor försvarar andra kvinnor. Det här kan vara början på en förändring på den föråldrade synen på kvinnor och deras roll i samhället.

I den komplexa konflikt som råder i Syrien finns det mycket mer att önska gällande fredliga överenskommelser och diplomatiska lösningar. Förhoppningsvis blir de kvinnliga styrkornas övertygelse och kamp mot kvinnoförtryck en del av fredsöverenskommelserna. Låt oss hoppas att dessa samarbeten kvinnor emellan kan bli en naturlig del av det framtida Syrien.

I dag går mina rosor till YPJ, HSNB och alla andra kvinnor i krigets Syrien.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Så vill vi gröna förnya Dublinsystemet

Under hösten kollapsade Dublinförordningen, hörnstenen för EU:s gemensamma system för att hantera asyl- och migrationsfrågor. Den stora mängden asylsökande som kom till EU via gränsländer som Grekland och Italien satte Dublinreglerna ur spel. Istället för att söka asyl i det första EU-landet de kom till, reste flyktingar vidare genom Europa utan att registrera sig.

Det har resulterat i oordning och en vilda västern-miljö där EU-länder har tagit till den ena kreativa ”lösningen” efter den andra för att hejda flyktingströmmarna. Under det senaste året har vi sett allt från taggtråd och förstärkta gränskontroller till avvisningar vid gränsen, och nu senast Österrikes tak för hur många som får söka asyl i landet varje år. I processen har även andra grundläggande EU-regler och system spruckit, såsom Schengensamarbetet som borgar för fria resor inom EU och internationella asylkonventioner.

Dagens splittrade situation visar att vi behöver ett permanent, flexibelt och gemensamt asylsystem i EU för att få ordning på mottagandet av asylsökande, men även för att inte stå med byxorna nere vid nästa stora flyktingvåg.

Den gröna gruppen i Europaparlamentet vill se ett system för flyktingmottagning som bygger på mänskliga rättigheter och en rättvis fördelning av flyktingar mellan EU-länderna. Därför presenterar vi nu vårt förslag till ett alternativ till dagens havererade Dublinsystem.

En av huvudprinciperna i vårt förslag är en rättvis och bindande fördelningsnyckel för asylsökande mellan medlemsländerna. Allt fler människor kommer att söka sig till Europa under de kommande åren, inte minst med tanke på de konflikter som pågår i vår omvärld som, ofta i kombination med klimatförändringen, tvingar folk på flykt. Det uppskattas att 1-1,5 miljoner asylsökande per år kommer att söka sig till Europa. I ett sådant läge är det inte hållbart att endast ett fåtal EU-länder ska ta ansvar för alla flyktingar.

En annan del i förslaget gäller att flyktingarnas egna önskemål om asylland ska beaktas så långt som möjligt. Det är inte möjligt att alla människor som flyr till Europa ska kunna välja land, men mer hänsyn borde tas till den asylsökandes familjerelationer, språkkunskaper och andra relevanta band till ett visst land. I sådana fall ska den asylsökande prioriteras i fördelningskvoten för det aktuella landet.

Att beakta en asylsökandes band till en viss medlemsstat förbättrar dessutom integrationsförutsättningarna, särskilt om personen redan talar landets språk eller om han eller hon kan få stöd av familj och andra kontaktnät utöver det offentliga stödet. Därmed minskar även incitamenten för att personen senare flyttar vidare till en annan medlemsstat.

Flyktingfrågan kommer att dominera agendan under EU-toppmötet i mars. Under våren väntas även EU-kommissionen presentera sitt förslag om ett nytt asylsystem som ska ersätta dagens havererade Dublinsystem. Vi hoppas att kommissionen i sitt förslag om nytt mottagningssystem beaktar våra gröna förslag och ser till att det nya systemet är rättvist både för de asylsökande och för medlemsländerna.

Ett kvotsystem förväntas vinna stöd av Sverige, Tyskland och Österrike som utgör de EU-länder som sedan i höstas har tagit emot 90 procent av alla flyktingar. Även Grekland och Italien, de stora förlorarna på dagens Dublinsystem, väntas välkomna reformen. Utmaningen ligger i att övertyga vissa öst- och centraleuropeiska länder som har uttryckt ett massivt motstånd mot ett gemensamt kvotsystem och som även har bidragit till att omfördelningen av 160 000 flyktingar har försenats.

Det enda hållbara på sikt är att skapa en gemensam asyl- och migrationspolitik på EU-nivå. Det finns bara förlorare om EU tappar greppet om flyktingsituationen. Den gröna gruppens förslag bygger på att asylsökande är människor och inte nummer. Vi kan inte sätta ett tak eller en siffra på vårt humanitära ansvarstagande. Däremot kan vi solidariskt dela på ansvaret.

Hela rapporten finns att läsa här: http://www.greens-efa.eu/the-green-alternative-to-the-dublin-system-15220.html

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Kriminalisering av privatpersoner som smugglar flyktingar på grund av humanitära skäl

För några veckor sedan publicerade Statewatch en artikel om att Europeiska rådet överväger att kriminalisera privatpersoner och organisationer som hjälper flyktingar och migranter att ta sig över medlemsstaternas gränser i humanitärt syfte, http://www.statewatch.org/news/2016/jan/eu-med-crisis-criminalising-civil-society.htm

Det skulle i princip innebära att ingen skulle våga hjälpa de många flyktingar som befinner sig i nöd och som vill ta sig vidare till medlemsländer de vill söka asyl i. Resultatet blir att de hamnar i händerna på smugglare som bara har vinst som syfte eller andra kriminella nätverk.

Det regelverk som gäller idag för smuggling har en paragraf som medger att medlemstater underlåter att kriminalisera smuggling när det har utförts av civila personer eller organisationer av humanitära skäl. Reglerna lämnar det dock öppet för respektive medlemsland att avgöra om undantaget ska tillämpas eller inte och det råder stor otydlighet och oenighet om hur lagen ska tillämpas.

Idag har jag ställt en fråga till både Rådet och EU-kommissionen för att få ett förtydligande av deras inställning i frågan samt om det finns planer på att se över regelverket. Jag hoppas att både rådets och kommissionens svar utmynnar i att vi fortsätter att tillåta de viktiga humanitära insatser det civila samhället utfört och uppmuntrar det civila kurage medborgarna visat prov på i kölvattnet av ”flyktingkrisen” när politikerna misslyckats med att agera.

epa04734875 Syrian refugees arrive in a dinghy on Kos island, Greece, 06 May 2015. According to the Greek coast guard, the number of undocumented migrants entering Greece by sea reached 10,445 in the first quarter of 2015, compared to 2,863 people for the same period last year. The Mediterranean has been described as the world's deadliest route for boat migrants. Here is a list of the most serious accidents that have taken place since the Lampedusa tragedy of October 2013.  EPA/YANNIS KOLESIDIS

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sandlådepolitik i terrorismdebatten

Fyra Europaparlamentariker från Alliansen har i SvD (29/01) skrivit en slutreplik som svar på min debattartikel om varför EU inte ska starta ett nytt ”krig mot terrorismen”, med anledning av Parisattackerna och bombningarna i Syrien.

Men istället för att svara sakpolitiskt med argument, väljer alliansföreträdarna att gå till personangrepp mot mig och sprida direkta lögner. Det är tråkigt och synd med tanke på vad som hade kunnat vara en konstruktiv debatt. Eftersom jag inte fick möjligheten att försvara mig på SvD:s debattsida, så skriver jag min slutreplik här.

Både jag och alliansföreträdarna är överens om principen att EU-länder ska vara solidariska och hjälpa när andra länder efterfrågar det, som Frankrike gjorde efter terroristattackerna i Paris. Men medan Alliansen oreserverat tycks vilja ge direkt militärt stöd till Frankrike och koalitionens bombningar i Syrien, menar jag att EU-länderna bör vara försiktiga så att misstagen från det förra ”kriget mot terrorismen” inte återupprepas.

Terrorism i Europa – krig eller brott?
President Hollande kallade attacken i Paris för en krigshandling och förklarade krig mot terrorismen, precis som president Bush efter attackerna i USA den 11 september. Med facit i hand så vet vi att Bush krig inte bara ledde till blodiga konflikter i Afghanistan och Irak, där hundratusentals oskyldiga miste livet. Vi kan också konstatera att problemen med terrorism blev mångdubbelt värre. Och det var ur detta kaos som Al Qaida växte sig starkare i regionen och Daesh senare bildades.

För att EU inte ska göra om misstagen från Bush krig mot terrorismen är det alltså helt avgörande att vi lär oss av historien. Det behövs en djupare analys än den som lades fram av chockade ledare dagarna efter attackerna i New York och Paris.

Förutom rena faktafel, som att det skulle vara ”ställt bortom allt tvivel” att attentatet i Paris var ”organiserat och genomfört av Daesh” och inte organiserat i Paris och Bryssel där terroristerna var bosatta, och rakt av personangrepp, som att jag skulle vara ”blind inför den massaker som pågår”, trots att jag är en av de som tydligt har stått upp för att Daesh förföljelse av religiösa minoriteter kan och bör kallas folkmord, så finns ett grundläggande fel i alliansföreträdarnas argumentation:

De klarar inte av att göra skillnad på Daesh framfart i Syrien, och när personer födda och uppvuxna i Europa begår terrorbrott här hemma.

Å ena sidan – Daesh i Syrien
För att stoppa Daesh i Syrien krävs en politisk lösning på kriget som göder dem. Krigets parter måste lägga egenintresset åt sidan och arbeta tillsammans för att strypa Daesh resurser och skydda civilbefolkningen i de områden som Daesh kontrollerar. Detta arbete pågår just nu kring förhandlingsbordet i de nyss påbörjade fredssamtalen, men oavsett vad fredssamtalen resulterar i, kommer det med allra största sannolikt även att krävas militära medel. Min oenighet med alliansföreträdarna ligger inte där. Istället handlar det om hur man gör det. Att som koalitionen hittills gjort, att bomba Daesh-kontrollerade städer som Raqqa, där också tiotusentals civila finns fångade, riskerar att få katastrofala följder.

Å andra sidan – ’homegrown terrorism’
För att stoppa problemet med ”homegrown terrorism”, det vill säga inrikes terrorism, handlar det istället om att med polisiära medel och förebyggande socialt arbete minska segregation och stoppa grundorsakerna till radikalisering. Det arbetet sker på hemmaplan, i kommuner och stadsdelar, och här har hela Europa en hemläxa att göra.

Avslutningsvis kan jag bara beklaga, även om jag inte är förvånad, att alliansföreträdarna använde sin slutreplik för att kasta paj mot den rödgröna regeringen och mot mig personligen. Jag har inte vid något tillfälle gjort anspråk på att tala för regeringen. Jag uttalar mig för den Gröna Gruppen i Europaparlamentet. Frågan om hur vi effektivt kan bekämpa terrorism i och utanför Europa är alldeles för viktig för att reduceras till ett inrikespolitiskt slagträ. Det är vårt gemensamma ansvar att inte låta våra meningsskiljaktigheter mynna ut i käbbel. När alliansföreträdarna är redo, ser jag fram emot att möta deras argument i sak. Utanför sandlådan.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

IS systematiska massmord på religiösa minoriteter

”Angreppen mot religiösa minoriteter i världen har ökat markant den senaste tiden. Mot kristna, mot Shiiter, mot Yazidier och mot andra religiösa grupper.

Daesh attackerar blint alla som inte tror på detsamma som dem. De flesta offren är muslimer men Daesh har också dödat tusentals kristna och tvingat hundratusentals att fly sina hem. De har förstört över 100 kristna kulturella och religiösa kulturarv bland annat i Nineve och Palmyra.

I Sverige finns idag en av världens största diaspora av assyrier/syrianer/kaldéer och den har vuxit snabbt till följd av Daesh etniska rensning i mellanöstern. 100 år efter folkmordet 1915, ser vi hur historien återupprepar sig när samma folk återigen fördrivs och mördas.

Syriens kristna befolkning har minskat till mindre än en tiondel och därmed är en religion som existerat i regionen i över 2000 år allvarligt hotad.

Det är viktigt att vi därför benämner det som sker i idag som ett pågående folkmord och brott mot mänskligheten. Och det är oerhört viktigt att vi agerar innan de har fullbordats.

Tidigare krig i religionens namn har varit förödande för vår region.

Jag menar att Europeiska Unionen måste göra mer för att få de krigande parterna att upphöra med sin svälttaktik. Vi har sett fruktansvärda bilder kablas ut i media. Också blockaden av det humanitära biståndet till norra Syrien där olika religiösa och etniska minoriteter lever måste hävas. Alla religiösa och etniska minoritetsgrupper ska ha rätt att leva i sina historiska och traditionella hemländer i värdighet, jämlikhet och trygghet.”

Det här talet höll jag på gårdagens plenumdebatt. Se mitt inlägg här ovan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Val i Turkiet och norra Kurdistan 7 juni

Den 7 juni 2015 är det val i Turkiet. Över 55 miljoner röstberättigade ska välja 550 ledamöter till parlamentet. Erdoğan och hans parti AKP, har blivit alltmer auktoritärt. Inskränkningar av yttrande- och mediafriheten har blivit allt grövre. Att det ska bli ett maktskifte i Turkiet är möjligt men svårt pga den oerhört höga tröskeln på 10 procent av rösterna för att komma in i parlamentet. Oppositionen i dag är svag och splittrad men Miljöpartiets motsvarighet i Turkiet har tillsammans med bl.a. kurderna gått samman i HDP och kan bli tungan på vågen som hindrar AKP från att få egen majoritet.

Valet är snart och det farligaste i alla val är när det inte engagerar människor att delta, dvs att rösta. Turkiet är ett kandidatland till EU och vi har ett ansvar att driva på för en demokratisk utveckling i landet. Jag hoppas därför att många går till valurnorna. Som grön, och förkämpe för minoriteters rättigheter, hoppas jag särskilt att väljarna går till valurnorna och röstar för HDP; som en garant för demokratiska rättigheter för alla medborgare, religionsfrihet, ett öppet och fritt civilsamhälle, en hoppfull framtid för ungdomarna och som en garant för jämställdhet, miljöskydd och en fredlig lösning på den kurdiska frågan för att få ett slut på konflikten i landet.

Europeiska grundvärden som frihet, rättvisa, hållbarhet, fred och solidaritet återfinns också i Turkiet, bl.a. i HDP:s politik. Det behövs nytt liv i den turkiska politiken, nya tankar och idéer och därför hoppas jag innerligt att mina gröna och kurdiska vänner tillsammans med andra minoriteter och grupper i HDP tar sig över 10-procentsspärren. Det ser ut att vara mycket möjligt. Jag håller tummarna.

Etiketter , , | Lämna en kommentar

Minnesdagen av det Armeniska folkmordet i Turkiet 1915

I dag är en viktig dag för många invånare i Sverige och resten av världen. Det är nu hundra år sedan en stor grupp armenier, assyrier/syrianer/kaldéer, greker och andra minoriteter utsattes för folkmord. Minnesdagen av detta fruktansvärda folkmord uppmärksammas i dag med olika aktiviteter runt om i Sverige. Även utanför Europaparlamentet hölls det en stor demonstration.
Hittills är det 25 stater i världen som offentligt kallar händelsen folkmord, däribland Sverige, som 2010 i riksdagen röstade för ett erkännande av det armeniska folkmordet med en mycket knapp majoritet, trots att ingen egentligen ifrågasatte att det rörde sig om folkmord. Oenigheten handlade om det var riksdagen som skulle uttala sig i en sådan fråga.
Det råder dock ingen tvekan om att frågan är känslig. Trots den långa tidsdräkten sedan folkmordet, är frågan mer aktuell nu än någonsin, särskilt för den stora gruppen assyrier/syrianer/kaldéer i Sverige, som har kämpat för ett erkännande under många herrans år. Ett erkännande skulle för dem innebära rättvisa och försoning. Ett erkännande skulle innebära att hedra de liv som gick till spillo och respektera efterlevandes förlust och sorg.
Det sista steget i ett folkmord brukar vara att förneka att det inträffat. Därför räcker det inte att andra länder erkänner folkmordet när inte Turkiet gör det. Nu vid 100-årsminnet är det ett gyllene tillfälle för Turkiet att ta sitt ansvar, dvs att sluta förneka historien och erkänna det som faktiskt hänt. Inget kan ge drabbade tillbaka det de förlorat eller ändra det förflutna men det skulle bidra till försoning och fredlig samexistens och bidra till läkningsprocessen hos de drabbade grupperna.

Etiketter | Lämna en kommentar

Militära insatser för att stoppa flyktingar

Hur tänker ministrarna egentligen? Är problemet att människor kommer till Europa eller är problemet att människor flyr för sina liv? De kommer av olika skäl, men för närvarande en majoritet med klara asylskäl. Förslaget att med militära insatser stoppa flyktingar genom att bl.a. slå till mot potentiella flyktingsmugglares båtar vid Nordafrikas kust, är inte bara ett synnerligen dumt förslag, det är inte heller genomförbart. Hur har ministrarna tänkt sig att få tillstånd att patrullera och att angripa fartyg på andra länders vatten? De måste antingen ha ett FN-mandat, dvs uppdrag från FN:s säkerhetsråd eller en inbjudan från landets regering. Libyen har ingen regering och det är därifrån de flesta kommer. Det är inte heller klarlagt om det ens är förenligt med Lissabonfördraget att göra insatser av det slaget.

Och hur ska militär kunna stoppa smugglarna, som istället snabbt hittar andra vägar. Marknaden finns där och så länge den finns kommer människor att riskera livet på havet eller på land och komma hit. Det enda som kan stoppa smugglarna är att skapa lagliga vägar till Europa. Humanitära visum, möjlighet till arbetskraftsinvandring, borttaget transportöransvar är delar av lösningen i det korta perspektivet. I det långa perspektivet måste vi ha en helhetssyn på migration och dess orsaker. Väldigt få av de som riskerar livet för att komma till Europa gör det för att de vill. De har inga alternativ.

Etiketter , , | Lämna en kommentar

Dessa ständiga överträdelser av miljölagstiftningen

20150408_101340Tog personalen från Bryssel och Sverige med på teambuilding i natursköna Pyrenéerna dagarna efter påsk. Förutom att jobba tillsammans besökte vi en av väldigt många platser där uppenbara brott mot EU:s gemensamma miljölagstiftning pågår. Av någon underlig anledning tillåts de i princip alltid av nationella myndigheter och domstolar hur mycket bevisning som än finns emot det. Det räcker med att vara från rätt parti, ha mycket pengar och/eller vara stor jordägare för att få göra precis som man vill.

I det här fallet handlar det om en stor gödseldamm som byggts utan tillstånd, utan att följa byggnormer och som löper stor risk att läcka (om den inte redan gör det), i ett skyddat område, där skyddsvärda tallar fällts utan tillstånd, dit gödsel fraktas utan att följa gällande föreskrifter, där myndigheterna avrått från att ge tillstånd (ända tills någon högre chef tvingat miljöinspektörerna att ändra sina rapporter innan avgörande i domstol), där antikorruptionsmyndigheten och åklagare visat att korruption föreligger (vilket domstolen inte behöver beakta i sin bedömning i sakfrågan), etc., etc.

Ett domstolsbeslut kom häromveckan, där markägaren plötsligt och oväntat fått rätt att bygga den redan byggda dammen eftersom den redan är byggd och där kommunen får bassning för att de inte gett tillstånd till den redan olagligt byggda dammen i Natura 2000-områden. Detta trots att kommunen anvisat en lämpligare lokalisering. Domstolen menar att de kan plantera skyddsvärda gamla träd någon annanstans. Det tar ju bara typ 50 år innan de börjar likna de som redan fällts.

Kommunen har överklagat till högsta domstolen men förväntar sig ingen rättning där. Det handlar ju om bygdens rika och inflytelserika man, dessutom fd borgmästare från nuvarande regeringspartiet Partido Popular (ett parti med ett 50-tal borgmästare i finkan bara de senaste åren pga korruption). Den dag vi passerar jobbas det för fullt med trädfällning. Det ser i princip ut som ett vanligt skogsarbete i Gästrikeskogarna men med skillnaden att det här hygget inte har tillstånd och att frågan är överklagad.

Var kan sån’t här hända om inte i Spanien?

Etiketter , , | Lämna en kommentar

Internationella kvinnodagen

climate change and gender equality ENFirar årets internationella kvinnodag med att ta hand om mig själv, vara ledig med andra ord. Vad kan väl vara bättre för just mig just i dag efter en väldigt hektisk månad med få pauser att hämta andan. Njuter av stillheten i Axmar Bruk, solen skiner och snön smälter så sakteliga i trädgården. Än så länge ligger ett tjockt snötäcke runt huset och isbana på uppfarten men förhoppningsvis hinner våren i fatt och smälter bort åtminstone isen.

Sen sist jag skrev har jag dock träffat många fantastiska kvinnor. Jag reste bl.a. till Centralafrikanska republiken och träffade den kvinnliga presidenten och den kvinnliga försvarsministern samt en kvinnlig parlamentariker som omvandlat sitt hem till en mottagning för våldsutsatta kvinnor i ett av huvudstadens mest våldsamma kvarter.

Jag reste också till de västsahariska flyktinglägren utanför Tindouf i Algeriet och träffade motsvarigheten till våra regionfullmäktige, varav minst hälften var kvinnor. Åkte vidare till deras historiska museum och diverse kulturskolor med den kvinnliga regionfullmäktigeordföranden och lunchade sen med den kvinnliga kulturministern.

Runtom i världen tar kvinnor alltmer plats. Det går sakta framåt. För vissa går det istället bakåt. På listan över kvinnorepresentation i världens parlament har t.ex. Sverige halkat ner från en andraplats efter Rwanda till femte plats och det är inte bra. Värst tillbakagång i dag är nog situationen för kvinnorna i krigets Syrien och Irak där kvinnor tillfångatas, säljs och utnyttjas som sexslavar. Mina tankar går i dag allra mest till dem.

Etiketter , | Lämna en kommentar